Att vara eller att bli mamma är en av de största som kan hända i livet för väldigt många men också en tidskrävande och svår uppgift. Man får som mamma uppleva allt från fantastiska ögonblick som kommer med glädje och skratt men så finns också dom svåra sakerna som man inte vet hur man ska hantera.

Det finns mammor som precis som jag gjort vid fåtal tillfällen under mina 8år som mamma, att man gömmer sig för att bara få ett lugn runt om sig och samtidigt släppa fram tårar. Det finns dom mammorna som är så otroligt trötta precis som jag också kan känna och när man är så otroligt trött känner man sig som en dålig mamma. Sen har vi nästa del, den nyförlösta mamman som står där framför en spegel med sina gamla jeans på sig, sminkar sig och står där enbart för att se om hon fortfarande ser bra ut. Samma sak gäller dagen man tänkt laga mat till sambon och de slutat med en pizza för att man varken orkat planera, handla eller känt någon lust för att laga mat... ni ska bara veta hur många gånger den ohälsosamma maten fallit in i matlistan ibland här också.

Att vara mamma är inte lätt, de är ett heltidsjobb och för all framtid men de man ska komma ihåg är att man är tillräcklig, man är viktig, du gör ditt bästa, dina barn tycker att du är perfekt, dom ser upp till dig och ser dig som en hjälte, dom tycker om din mat även om du tar ett snabbmatsställe, och dom älskar dig precis som du är och du kommer alltid ha en plats i deras hjärta.
De kommer trots med åldrarna som kräver ett starkt tålamod och med dina egna metoder klarar du de, jag kommer då blir gråhårig i förtid av mina älskade ungar men vad gör väl de?!

De kommer en tonårstid där du får höra va du är elak, att din tonåring vill ha någon annan förälder men även dom meningarna kommer så är de inte ifrån hjärtat för i slutet kommer tillexempel första kärleken ta slut och du står där med öppenfamn oavsett orden dom kläckt ur sig innan.
De kommer en tid mot vuxnalivet och dom säger att dom ska klara sig själva. Men när dom är sjuka kommer dom ringa dig och be om hjälp med handling, Apoteket eller liknande.
De kommer en dag då dom blir föräldrar och du får barnbarn, dom kommer säga att dom har ett eget liv och uppfostrar på sitt sätt med deras principer men dom kommer att hälsa på och dom kommer vilja ha barnvakt och då står du där.

Du som sitter och läser de jag skrivit nu, om du är en mamma som känner igen dig glöm då aldrig att DU ÄR FANTASTISK!


Att vara mamma

Ungmamma

Att vara eller att bli mamma är en av de största som kan hända i livet för väldigt många men också en tidskrävande och svår uppgift. Man får som mamma uppleva allt från fantastiska ögonblick som kommer med glädje och skratt men så finns också dom svåra sakerna som man inte vet hur man ska hantera.

Det finns mammor som precis som jag gjort vid fåtal tillfällen under mina 8år som mamma, att man gömmer sig för att bara få ett lugn runt om sig och samtidigt släppa fram tårar. Det finns dom mammorna som är så otroligt trötta precis som jag också kan känna och när man är så otroligt trött känner man sig som en dålig mamma. Sen har vi nästa del, den nyförlösta mamman som står där framför en spegel med sina gamla jeans på sig, sminkar sig och står där enbart för att se om hon fortfarande ser bra ut. Samma sak gäller dagen man tänkt laga mat till sambon och de slutat med en pizza för att man varken orkat planera, handla eller känt någon lust för att laga mat... ni ska bara veta hur många gånger den ohälsosamma maten fallit in i matlistan ibland här också.

Att vara mamma är inte lätt, de är ett heltidsjobb och för all framtid men de man ska komma ihåg är att man är tillräcklig, man är viktig, du gör ditt bästa, dina barn tycker att du är perfekt, dom ser upp till dig och ser dig som en hjälte, dom tycker om din mat även om du tar ett snabbmatsställe, och dom älskar dig precis som du är och du kommer alltid ha en plats i deras hjärta.
De kommer trots med åldrarna som kräver ett starkt tålamod och med dina egna metoder klarar du de, jag kommer då blir gråhårig i förtid av mina älskade ungar men vad gör väl de?!

De kommer en tonårstid där du får höra va du är elak, att din tonåring vill ha någon annan förälder men även dom meningarna kommer så är de inte ifrån hjärtat för i slutet kommer tillexempel första kärleken ta slut och du står där med öppenfamn oavsett orden dom kläckt ur sig innan.
De kommer en tid mot vuxnalivet och dom säger att dom ska klara sig själva. Men när dom är sjuka kommer dom ringa dig och be om hjälp med handling, Apoteket eller liknande.
De kommer en dag då dom blir föräldrar och du får barnbarn, dom kommer säga att dom har ett eget liv och uppfostrar på sitt sätt med deras principer men dom kommer att hälsa på och dom kommer vilja ha barnvakt och då står du där.

Du som sitter och läser de jag skrivit nu, om du är en mamma som känner igen dig glöm då aldrig att DU ÄR FANTASTISK!


Kommentera

Många tror att bipolär sjukdom bara handlar om att humöret går upp och ner, det trodde jag med att det gjorde. Visst handlar bipolär om humöret, det är den stora delen av allt. Men det ingår faktiskt andra saker med som många kanske inte vet om. Missbruk, anorexia, självskadebeetende är några av dem sakerna som man också kan få problem med när man har bipolär sjukdom.

Men som sagt humöret är en stor del av det. Det kan svänga hej vilt men man kan också ha stunder där allt är precis som vanligt. För min del så svänger det från dag till dag ibland och sen kan jag ha långa perioder också (oftast när jag depressioner) men sen kan även allt vara som vanligt under någon vecka. Jag kan även svänga under dagen, kan ha en rad olika humör under en och samma dag. 
När man svänger så är man antingen uppåt eller neråt, båda två är lika dåliga. Man kan se det som att det är positivt att vara uppåt och många vill vara i det läget ibland. Det kan jag med vilja, man känner sig så himla bra. Man får en massa saker gjort, man behöver knappt sova något, idéerna sprudlar, man blir kreativt osv. Men det finns också dåliga saker med det, det är oftast där man kan ställa till det ordentligt. Man kan få enorma impulser som gör att man gör saker man egentligen inte borde göra. Man kan få för sig att man bara ska flytta, man ska sluta på jobbet och bli något annat, man kan dra på sig massa skulder osv. Vad man gör är olika beroende på vilken typ av bipolär man har. Men man kan som sagt ställa till det en hel del för sig. Man tycker även att man ska göra allt på en gång och det blir oftast för mycket. 

Dem säger att bipolära har värre depressioner än andra diagnoser och det kan jag hålla med om. Det är för att när man väl faller så blir den en väldigt hård landning. Från att har varit "on top of the world" till att bara gå ner sig, inte känna sig ett dugg värd och känna att man inte ens förtjänar att finnas. Det blir ett väldigt stort fall! Depressioner kan också var olika, för min del kan jag ibland klättra ur dem och vissa blir värre. 
Dem "lättare" depressioner då ligger jag mest i sängen och gör i princip inte mer än att gå upp på toa. Man börjar sova ännu mer, kan sluta äta och bara ligger helt deppad i sängen. När det blir så för mig så kan det ibland gå över på någon dag och sen är jag uppåt igen eller på stabilt läge. Det är så olika det och man kan aldrig riktigt veta hur det kommer bli. 
Men sen kan också dem värre depressioner komma, när man går ner sig riktigt ordentligt. Man kan börja med självskadebeteende, få självmordstankar och även faktiskt försöka att göra det eller tyvärr göra det också. Man faller som sagt hårt och hamnar riktigt på bottnen. Man vill verkligen inte göra något alls, man kan ligga i sin säng och bara stirra hur länge som helst. 

För min del så har jag tvångstankar, jag har ett extremt kontrollbehov, jag måste ha ordning annars blir det totalt kaos i mitt huvud. Kläder måste va sorterade i en viss ordning, sakerna måste stå på speciella platser här hemma. Jag måste följa vissa rutiner och göra vissa saker i en viss ordning, annars blir det också kaos i huvudet. Jag har extrema rädslor för det mesta. Jag kan bli så otroligt irriterad ibland, och ibland kan jag bli arg för såna små saker att jag själv inte fattar varför jag blivit arg. Det är bara en del av det, det finns mycket annat med. 

Hur personer är när dem har bipolär är så olika. Alla personer är olika och det finns olika grader av bipolär, vissa är värre och andra lättare. Bipolär sjukdom är aldrig en lätt sjukdom, oavsett typ. Det finns dem som måste ta sin medicin, det finns dem som får ta flera olika och det finns dem som kan klara det utan medicin. Men vilket man än gör så är man inte en dåligt person för det. Med eller utan är det en daglig kamp och man kämpar lika mycket oavsett. 

Bipolär är även en sjukdom som är väldigt svår att förstå sig på, det är många som inte gör det och knappt jag själv gör det ibland. Men jag vet hur det är att vara bipolär och jag vet att det ingår så mycket annat i det. 

Det som stör mig är att det verkar ha blivit tabu att skriva om psykiska sjukdomar. Varför vet jag inte, jag tycker det är så löjligt! Ja vi har psykiska sjukdomar, men vi är lika mycket värda för det. Vi är dem vi är och passar det inte då får det vara. 

Något annat som stör mig är att när man har en "osynlig" sjukdom så verkar man helt plötsligt inte vara sjuk för det syns inte på utsidan. Men att ha en psykisk sjukdom är inte lätt, sen kvittar det om man har adhd, bipolär eller någon annan sjukdom. Det är en daglig kamp och även om det inte är något som syns utåt så kämpar man med det dagligen. Det är inget som kommer att försvinna, det är något man kommer att leva med hela sitt liv. Man kan lära sig att hantera det, men det kommer fortfarande att finnas kvar och man kommer alltid få kämpa. 

Men viktigast av allt, döm oss inte efter våra sjukdomar! Om man tar t.ex bipolär vi kan skada oss, inte för att få uppmärksamhet, vi skiter inte i vår omgivning för att vi vill ta livet av oss, vi kan inte hjälpa våra impulser däremot. Jag tänker inte skylla på sjukdomen, men många saker man gör är just pga sjukdomen och ibland kan man inte riktigt hjälpa det man gör. Det bara blir så och dem svängningarna som kommer, kan komma helt oförväntat. Som ett slag i huvudet. Så döm inte allt vi gör, vi kämpar dagligen för att kunna hantera vårt humör och undvika saker. Men ibland går det helt enkelt inte. 

Vi har en sjukdom, men vi är inte vår sjukdom!! 

Till er som har en psykisk sjukdom, ni är precis lika värda som alla andra (även ni som inte har det, alla är lika värda)! Ni är inte ensamma, många lever med det idag även om dem inte pratar om det. Ni är starka som kämpar med detta. Låt inte folk trycka ner er för att ni har en sjukdom, man ska inte behöva dölja det! Finns det dem som inte accepterar er, dem är inte värda att ha i era liv. Det är okej att ha en psykisk sjukdom, det är inget fel med det! 

Va inte rädd för att söka hjälp om det behövs, det är inget fel med det. Jag vet att det är svårt att be om hjälp och att erkänna för sig själv att man behöver det. Men det kan rädda både dig och dina anhöriga från att bli sårade. Att söka hjälp kan vara det svåraste som finns, men ibland måste man våga ta det steget. Ingen mår bra av att va i en sån hemsk depression och det drabbar även dem runt om dig. Även om man ska tänka på sig själv, tänk på alla runt om som skulle bli så ledsna om något skulle hända dig, Men som sagt, jag vet hur svårt det är att ta det steget när man väl är det. 

Jag hade aldrig tagit det steget om jag inte hade haft så fina människor runt om mig och min dotter, jag vill heller inte tänka på vad som hade hänt om jag inte hade bett om hjälp. Så be om hjälp, det behöver inte tvunget vara en läkare. Prata med den du litar allra mest på först.


Bipolär sjukdom

Anhörig

Många tror att bipolär sjukdom bara handlar om att humöret går upp och ner, det trodde jag med att det gjorde. Visst handlar bipolär om humöret, det är den stora delen av allt. Men det ingår faktiskt andra saker med som många kanske inte vet om. Missbruk, anorexia, självskadebeetende är några av dem sakerna som man också kan få problem med när man har bipolär sjukdom.

Men som sagt humöret är en stor del av det. Det kan svänga hej vilt men man kan också ha stunder där allt är precis som vanligt. För min del så svänger det från dag till dag ibland och sen kan jag ha långa perioder också (oftast när jag depressioner) men sen kan även allt vara som vanligt under någon vecka. Jag kan även svänga under dagen, kan ha en rad olika humör under en och samma dag. 
När man svänger så är man antingen uppåt eller neråt, båda två är lika dåliga. Man kan se det som att det är positivt att vara uppåt och många vill vara i det läget ibland. Det kan jag med vilja, man känner sig så himla bra. Man får en massa saker gjort, man behöver knappt sova något, idéerna sprudlar, man blir kreativt osv. Men det finns också dåliga saker med det, det är oftast där man kan ställa till det ordentligt. Man kan få enorma impulser som gör att man gör saker man egentligen inte borde göra. Man kan få för sig att man bara ska flytta, man ska sluta på jobbet och bli något annat, man kan dra på sig massa skulder osv. Vad man gör är olika beroende på vilken typ av bipolär man har. Men man kan som sagt ställa till det en hel del för sig. Man tycker även att man ska göra allt på en gång och det blir oftast för mycket. 

Dem säger att bipolära har värre depressioner än andra diagnoser och det kan jag hålla med om. Det är för att när man väl faller så blir den en väldigt hård landning. Från att har varit "on top of the world" till att bara gå ner sig, inte känna sig ett dugg värd och känna att man inte ens förtjänar att finnas. Det blir ett väldigt stort fall! Depressioner kan också var olika, för min del kan jag ibland klättra ur dem och vissa blir värre. 
Dem "lättare" depressioner då ligger jag mest i sängen och gör i princip inte mer än att gå upp på toa. Man börjar sova ännu mer, kan sluta äta och bara ligger helt deppad i sängen. När det blir så för mig så kan det ibland gå över på någon dag och sen är jag uppåt igen eller på stabilt läge. Det är så olika det och man kan aldrig riktigt veta hur det kommer bli. 
Men sen kan också dem värre depressioner komma, när man går ner sig riktigt ordentligt. Man kan börja med självskadebeteende, få självmordstankar och även faktiskt försöka att göra det eller tyvärr göra det också. Man faller som sagt hårt och hamnar riktigt på bottnen. Man vill verkligen inte göra något alls, man kan ligga i sin säng och bara stirra hur länge som helst. 

För min del så har jag tvångstankar, jag har ett extremt kontrollbehov, jag måste ha ordning annars blir det totalt kaos i mitt huvud. Kläder måste va sorterade i en viss ordning, sakerna måste stå på speciella platser här hemma. Jag måste följa vissa rutiner och göra vissa saker i en viss ordning, annars blir det också kaos i huvudet. Jag har extrema rädslor för det mesta. Jag kan bli så otroligt irriterad ibland, och ibland kan jag bli arg för såna små saker att jag själv inte fattar varför jag blivit arg. Det är bara en del av det, det finns mycket annat med. 

Hur personer är när dem har bipolär är så olika. Alla personer är olika och det finns olika grader av bipolär, vissa är värre och andra lättare. Bipolär sjukdom är aldrig en lätt sjukdom, oavsett typ. Det finns dem som måste ta sin medicin, det finns dem som får ta flera olika och det finns dem som kan klara det utan medicin. Men vilket man än gör så är man inte en dåligt person för det. Med eller utan är det en daglig kamp och man kämpar lika mycket oavsett. 

Bipolär är även en sjukdom som är väldigt svår att förstå sig på, det är många som inte gör det och knappt jag själv gör det ibland. Men jag vet hur det är att vara bipolär och jag vet att det ingår så mycket annat i det. 

Det som stör mig är att det verkar ha blivit tabu att skriva om psykiska sjukdomar. Varför vet jag inte, jag tycker det är så löjligt! Ja vi har psykiska sjukdomar, men vi är lika mycket värda för det. Vi är dem vi är och passar det inte då får det vara. 

Något annat som stör mig är att när man har en "osynlig" sjukdom så verkar man helt plötsligt inte vara sjuk för det syns inte på utsidan. Men att ha en psykisk sjukdom är inte lätt, sen kvittar det om man har adhd, bipolär eller någon annan sjukdom. Det är en daglig kamp och även om det inte är något som syns utåt så kämpar man med det dagligen. Det är inget som kommer att försvinna, det är något man kommer att leva med hela sitt liv. Man kan lära sig att hantera det, men det kommer fortfarande att finnas kvar och man kommer alltid få kämpa. 

Men viktigast av allt, döm oss inte efter våra sjukdomar! Om man tar t.ex bipolär vi kan skada oss, inte för att få uppmärksamhet, vi skiter inte i vår omgivning för att vi vill ta livet av oss, vi kan inte hjälpa våra impulser däremot. Jag tänker inte skylla på sjukdomen, men många saker man gör är just pga sjukdomen och ibland kan man inte riktigt hjälpa det man gör. Det bara blir så och dem svängningarna som kommer, kan komma helt oförväntat. Som ett slag i huvudet. Så döm inte allt vi gör, vi kämpar dagligen för att kunna hantera vårt humör och undvika saker. Men ibland går det helt enkelt inte. 

Vi har en sjukdom, men vi är inte vår sjukdom!! 

Till er som har en psykisk sjukdom, ni är precis lika värda som alla andra (även ni som inte har det, alla är lika värda)! Ni är inte ensamma, många lever med det idag även om dem inte pratar om det. Ni är starka som kämpar med detta. Låt inte folk trycka ner er för att ni har en sjukdom, man ska inte behöva dölja det! Finns det dem som inte accepterar er, dem är inte värda att ha i era liv. Det är okej att ha en psykisk sjukdom, det är inget fel med det! 

Va inte rädd för att söka hjälp om det behövs, det är inget fel med det. Jag vet att det är svårt att be om hjälp och att erkänna för sig själv att man behöver det. Men det kan rädda både dig och dina anhöriga från att bli sårade. Att söka hjälp kan vara det svåraste som finns, men ibland måste man våga ta det steget. Ingen mår bra av att va i en sån hemsk depression och det drabbar även dem runt om dig. Även om man ska tänka på sig själv, tänk på alla runt om som skulle bli så ledsna om något skulle hända dig, Men som sagt, jag vet hur svårt det är att ta det steget när man väl är det. 

Jag hade aldrig tagit det steget om jag inte hade haft så fina människor runt om mig och min dotter, jag vill heller inte tänka på vad som hade hänt om jag inte hade bett om hjälp. Så be om hjälp, det behöver inte tvunget vara en läkare. Prata med den du litar allra mest på först.


Kommentera
(null)

Åå så härligt ropar jag med glädje! Den här helgen har bjudit på sol och ordentlig vårvärme nästan en lite skymt mot sommarvärme faktiskt men inte riktigt. Utomhus har de varit iallafall en hel del för min del och ungarna har lekt och donat så mycket dom orkat! Äldsta är lite små hängig, och sover fortfarande i skrivandets stund. Mini likadant, hon har mycket gnäll att bjuda på och är inte riktigt nöjd helt enkelt vad de än gäller. Peppar peppar så har jag hittills helt mig på friskhetsbanan och jag hoppas de håller sig så!

Idag är de iallafall sol igen, jag är ensam vaken med min kaffe kopp.
Mini vaknade imorse, vi gick upp och hon åt men alldeles för hängig så hon somnade för en stund sedan, äldsta prinsessa sover fortfarande vilket inte hör till vanligheten såhär strax efter 9 och sambon sover han också eftersom han körde ett game igår med några kompisar så jag är inte förvånad om de blev sent.. jag orkar inte titta på klockan när han kom nerkrypandes i sängen!

Vet inte vad den här dagen ska bjuda på, troligen kaffe och mer sol 😊🌸🌞
Vad gör ni idag?

Sol sol sol

Ungmamma
(null)

Åå så härligt ropar jag med glädje! Den här helgen har bjudit på sol och ordentlig vårvärme nästan en lite skymt mot sommarvärme faktiskt men inte riktigt. Utomhus har de varit iallafall en hel del för min del och ungarna har lekt och donat så mycket dom orkat! Äldsta är lite små hängig, och sover fortfarande i skrivandets stund. Mini likadant, hon har mycket gnäll att bjuda på och är inte riktigt nöjd helt enkelt vad de än gäller. Peppar peppar så har jag hittills helt mig på friskhetsbanan och jag hoppas de håller sig så!

Idag är de iallafall sol igen, jag är ensam vaken med min kaffe kopp.
Mini vaknade imorse, vi gick upp och hon åt men alldeles för hängig så hon somnade för en stund sedan, äldsta prinsessa sover fortfarande vilket inte hör till vanligheten såhär strax efter 9 och sambon sover han också eftersom han körde ett game igår med några kompisar så jag är inte förvånad om de blev sent.. jag orkar inte titta på klockan när han kom nerkrypandes i sängen!

Vet inte vad den här dagen ska bjuda på, troligen kaffe och mer sol 😊🌸🌞
Vad gör ni idag?

Kommentera