Ena dagen totalt förstörd, oförmögen till att göra saker, orkeslös och ledsen utan anledning.
Nästa dag så otroligt sprallig, glad, positiv, kreativ och har sån energi.
Tredje dagen är energin ännu större, rastlösheten slår mig i ryggen gång på gång, jag är glad och positivt.
Fjärde dagen kan jag inte koncentrera mig, rastlösheten kryper inom mig, jag sover endast några få timmar totalt per natt och ändå vaknar jag utvilad på morgonen.
Femte dagen slår min kropp en knut på sig själv medans huvudet går i flera km i timmen, jag kan inte koncentrera mig på något alls och är allmänt irriterad.
Sjätte dagen kommer irritationen och jag känner mig så upp varvad att jag får svårt att prata med någon utan att bli irriterad på personen även fast de inte finns någon anledning.
Sjunde dagen tar humöret nästa steg och jag blir sur på mig själv gång på gång, och jag är nästan som grälsjuk.
Åttonde dagen känner jag mig galen.
Nionde dagen eskalerar allting i mitt huvud.
Sedan fortsätter allting i högre och högre varv medans kroppen bara slår ifrån.
Tillslut säger de pang och jag är klistrad i sängen, tillbaka till dagen där jag är totalt förstörd, oförmögen till att göra saker, orkeslös och ledsen utan anledning.
Dagen efter de kommer ångesten över vad som hänt/hände/jag har gjort i manin och jag blir ännu sämre.
Nästa dag så otroligt sprallig, glad, positiv, kreativ och har sån energi.
Tredje dagen är energin ännu större, rastlösheten slår mig i ryggen gång på gång, jag är glad och positivt.
Fjärde dagen kan jag inte koncentrera mig, rastlösheten kryper inom mig, jag sover endast några få timmar totalt per natt och ändå vaknar jag utvilad på morgonen.
Femte dagen slår min kropp en knut på sig själv medans huvudet går i flera km i timmen, jag kan inte koncentrera mig på något alls och är allmänt irriterad.
Sjätte dagen kommer irritationen och jag känner mig så upp varvad att jag får svårt att prata med någon utan att bli irriterad på personen även fast de inte finns någon anledning.
Sjunde dagen tar humöret nästa steg och jag blir sur på mig själv gång på gång, och jag är nästan som grälsjuk.
Åttonde dagen känner jag mig galen.
Nionde dagen eskalerar allting i mitt huvud.
Sedan fortsätter allting i högre och högre varv medans kroppen bara slår ifrån.
Tillslut säger de pang och jag är klistrad i sängen, tillbaka till dagen där jag är totalt förstörd, oförmögen till att göra saker, orkeslös och ledsen utan anledning.
Dagen efter de kommer ångesten över vad som hänt/hände/jag har gjort i manin och jag blir ännu sämre.