De här kanske låter som en gåta men helt ärligt så är de inte meningen men de är en sak jag funderat på och undrar om jag är den enda?

Vet ni vilken som är den längsta minuten?
...
...
...
...
...

Jo jag skulle säga att de är tvättmaskinens sista minut i programmet, alltså hur länge kan inte en tvättmaskinen stå på 00:01 egentligen? Och nej, de är inte bara min nuvarande maskin som är så utan mina tre tidigare maskiner var likadana!!
Som nu idag, jag tvättade och när jag la mini för att sovamiddag stod den på 00:30 minuter kvar därför gick jag in när jag visste att den skulle vara klar så jag snabbt och smidigt kunde lägga överni torktumlaren och hänga upp de övriga som inte skulle torktumlas... men vad händer?
Jo, jag får står där vid maskinen som står på 00:01 när jag kommer in och vänta, vänta och vänta! När de känts som om jag väntat i 2 minuter funderade jag på om jag skulle börja räkna. Ni vet sådär räkna som man kan räkna får när man ska sova!

Ja, maskinen blev ju klar tillsist men nu vill jag veta ärligt om de finns någon tvättmaskinen som har en kort sista minut eller kanske någon som har kört en tidtagning på sin tvättmaskin?
Jag börjar allvarligt fundera på om jag ska köra en tidtagning nästa tvätt jag tvättar!!!


Vilken är den längsta minuten?

En tanke

De här kanske låter som en gåta men helt ärligt så är de inte meningen men de är en sak jag funderat på och undrar om jag är den enda?

Vet ni vilken som är den längsta minuten?
...
...
...
...
...

Jo jag skulle säga att de är tvättmaskinens sista minut i programmet, alltså hur länge kan inte en tvättmaskinen stå på 00:01 egentligen? Och nej, de är inte bara min nuvarande maskin som är så utan mina tre tidigare maskiner var likadana!!
Som nu idag, jag tvättade och när jag la mini för att sovamiddag stod den på 00:30 minuter kvar därför gick jag in när jag visste att den skulle vara klar så jag snabbt och smidigt kunde lägga överni torktumlaren och hänga upp de övriga som inte skulle torktumlas... men vad händer?
Jo, jag får står där vid maskinen som står på 00:01 när jag kommer in och vänta, vänta och vänta! När de känts som om jag väntat i 2 minuter funderade jag på om jag skulle börja räkna. Ni vet sådär räkna som man kan räkna får när man ska sova!

Ja, maskinen blev ju klar tillsist men nu vill jag veta ärligt om de finns någon tvättmaskinen som har en kort sista minut eller kanske någon som har kört en tidtagning på sin tvättmaskin?
Jag börjar allvarligt fundera på om jag ska köra en tidtagning nästa tvätt jag tvättar!!!


Kommentera
Ibland kan människor få mig att känna mig annorlunda, udda eller hur jag ska beskriva.
Jag känner mig själv inte särskilt annorlunda eller udda, jag har min bra och dåliga sidor och mina människor som står mig närmast vet hur jag är.
Jag har pga min sjukdom haft många vänner som vänt mig ryggen för att dom inte förstår varför jag ibland inte hör av mig, svarar eller varför jag ibland efter ett uppehåll bara kan höra av mig som om inget har hänt, eller varför jag ibland bara försvinner i intet. Jag har till och med en kusin som varit som en syster för mig i många år som alltid stått mig så nära, som läste på om min sjukdom men som i slutet ändå blev sviken av mig pga mitt dåvarande djupa skov i mani och sedan dess inte hört ett ljud ifrån henne trots att jag försökt i ett helt år innan jag gav upp och sa att hon fick komma när hon ville (de är 2år sedan nu och hon har ännu inte kommit).
De är så lustigt ibland.

Ikväll blev jag påmind om de igen.
Jag har en vän sedan många år tillbaka, vi har varit bästa vänner sedan tonårstid. Vi är dom där vännerna som inte behöver ha någon kontakt men när vi ses är de som om de var igår, vi ses emellanåt och ibland ses vi väldigt intensivt.
Senaste tiden har vi inte setts, de har varit mycket för mig och mycket för henne. Sådär så våra ungar inte ens har setts och lekt sedan i höstas och helt ärligt var de nog då vi också tog en kaffe senaste om jag inte minns fel?
Hon kan göra mig väldigt förvirrad många gånger och ibland vet jag inte riktigt vart jag har henne.
Hon hörde av sig för 2 veckor sedan, hon ville ses på en kaffe men tyvärr blev vi sjuka och vi fick avboka. Tråkigt när vi så sällan får tid för varandra. Mitt förslag var att vi kanske kunde planera någon kväll framåt där vi kunde sätta oss med ett glas vin eller två, varför inte en öl eller tre och sedan se vart kvällen tog oss. Jag fick till svar att hon har barnen varannan helg och den helgen hon är utan barn så jobbar hon och där av inte kan dricka. Jag accepterade de och sa att då tar vi en kaffe helt enkelt när vi får till de igen.
Ikväll är hon ute och dricker, endast en vecka efter de att vi skrev om att hon inte kunde dricka. Hon har barnen den här helgen men hon har ordnat en barnvakt. Hon är dessutom iväg med våra gemensamma vänner. Varför kunde hon inte fråga om jag ville vara med? Är de för mycket begärt? Även om jag kanske hade sagt nej så kan man väll ändå höra av sig och säga att "du, jag har ordnat barnvakt ikväll och kommer dra ut vill du hänga med kan du väll säga till"... Eller är de bara jag som är barnslig nu? Ikväll hade jag faktiskt följt med och de hade varit kul.
Vill hon inte för att jag är annorlunda? Varför frågade hon inte för? Varför säger man en sak och sedan gör en annan? Varför gör man såhär mot en vän? Jag själv skulle aldrig göra så... Speciellt inte när man står varandra så nära.

Jag vet inte om jag ska höra av mig heller,  jag har väll inget att säga eller så har jag massor att säga men vill inte bli ovän. Jag kanske är feg? Barnslig? Är de mitt huvud som spökar loss???

Jag känner mig förvirrad ikväll...

Att andra få en att känna sig annorlunda.

Psykisktsjuk
Ibland kan människor få mig att känna mig annorlunda, udda eller hur jag ska beskriva.
Jag känner mig själv inte särskilt annorlunda eller udda, jag har min bra och dåliga sidor och mina människor som står mig närmast vet hur jag är.
Jag har pga min sjukdom haft många vänner som vänt mig ryggen för att dom inte förstår varför jag ibland inte hör av mig, svarar eller varför jag ibland efter ett uppehåll bara kan höra av mig som om inget har hänt, eller varför jag ibland bara försvinner i intet. Jag har till och med en kusin som varit som en syster för mig i många år som alltid stått mig så nära, som läste på om min sjukdom men som i slutet ändå blev sviken av mig pga mitt dåvarande djupa skov i mani och sedan dess inte hört ett ljud ifrån henne trots att jag försökt i ett helt år innan jag gav upp och sa att hon fick komma när hon ville (de är 2år sedan nu och hon har ännu inte kommit).
De är så lustigt ibland.

Ikväll blev jag påmind om de igen.
Jag har en vän sedan många år tillbaka, vi har varit bästa vänner sedan tonårstid. Vi är dom där vännerna som inte behöver ha någon kontakt men när vi ses är de som om de var igår, vi ses emellanåt och ibland ses vi väldigt intensivt.
Senaste tiden har vi inte setts, de har varit mycket för mig och mycket för henne. Sådär så våra ungar inte ens har setts och lekt sedan i höstas och helt ärligt var de nog då vi också tog en kaffe senaste om jag inte minns fel?
Hon kan göra mig väldigt förvirrad många gånger och ibland vet jag inte riktigt vart jag har henne.
Hon hörde av sig för 2 veckor sedan, hon ville ses på en kaffe men tyvärr blev vi sjuka och vi fick avboka. Tråkigt när vi så sällan får tid för varandra. Mitt förslag var att vi kanske kunde planera någon kväll framåt där vi kunde sätta oss med ett glas vin eller två, varför inte en öl eller tre och sedan se vart kvällen tog oss. Jag fick till svar att hon har barnen varannan helg och den helgen hon är utan barn så jobbar hon och där av inte kan dricka. Jag accepterade de och sa att då tar vi en kaffe helt enkelt när vi får till de igen.
Ikväll är hon ute och dricker, endast en vecka efter de att vi skrev om att hon inte kunde dricka. Hon har barnen den här helgen men hon har ordnat en barnvakt. Hon är dessutom iväg med våra gemensamma vänner. Varför kunde hon inte fråga om jag ville vara med? Är de för mycket begärt? Även om jag kanske hade sagt nej så kan man väll ändå höra av sig och säga att "du, jag har ordnat barnvakt ikväll och kommer dra ut vill du hänga med kan du väll säga till"... Eller är de bara jag som är barnslig nu? Ikväll hade jag faktiskt följt med och de hade varit kul.
Vill hon inte för att jag är annorlunda? Varför frågade hon inte för? Varför säger man en sak och sedan gör en annan? Varför gör man såhär mot en vän? Jag själv skulle aldrig göra så... Speciellt inte när man står varandra så nära.

Jag vet inte om jag ska höra av mig heller,  jag har väll inget att säga eller så har jag massor att säga men vill inte bli ovän. Jag kanske är feg? Barnslig? Är de mitt huvud som spökar loss???

Jag känner mig förvirrad ikväll...
Kommentera
De här året går i ett tempo jag inte förstår mig på. Vi har fortfarande snö som ligger kvar och vissa dagar snöar de fortfarande. Vi är nu precis på dagen sista mars och de är redan påsk, till och med påskafton just idag. Vissa dagar skiner solen som om de skulle kunna vara vår men ack så fel man har varje gång då solen försvinner lika fort och de blir kallt. Vi skrapar fortfarande rutorna på bilarna varje morgon när man ska iväg till jobbet men de är inte särskilt halt tycker jag på vägen ändå.
Nä, nog prat om de eller hur? Tiden har sin gång men frågan är när våren ska komma? Kommer de ens hinna vara någon vår eller kommer de bli så som de var för några år sedan när de bara helt plötsligt slog om till sommar?

Här hemma har vi frisknat på oss lite iallafall, ALLIHOPA(!!) så nu håller vi alla tummar vi kan för att få hålla de så för de här året har vi varit mer sjuka än friska faktiskt. Vi kör på handsprit på handtagen flera gånger om dagen och undviker att träffa minsta lilla förkylda människa så vi kan få vara tillbaka till rutinerna på riktigt nu.
Har ni varit sjuka i år?

Nu är de påsk, äldsta dottern är i skåne på lite äventyr med sin mormor och morfar för att se sin moster tävla agility med två av deras hundar. Hon har hittat flera stycken kompisar på tävlingarna så dom är en hel liga med 8-10åringar som leker och stojar hela dagarna men åå så jag saknar henne men hon har de kul och de är huvudsaken, nästa vecka är de ju påsklov och jag har faktiskt tagit ledigt lite av veckan för att kunna få vara med henne lite extra så vi får ta igenom påsken då. Men dom som har varit hemma har fått sin lilla påskjakt.
En påskjakt där jag ritade en karta över huset som en ritning och hade plaserat ut kryss, barn och sambo gick omkring här full av glädje och letade och fann sina ting. Allting blev väldigt uppskattat och alla var nöjda med sitt.
Igår kom en vän till oss förbi som är här under påsken då han flyttat till annan ort, blev en kaffe och en massa prat. Sådär mycket prat så man nästan fick slut på ämne att prata om och så man började fundera på om man skulle bjuda han på kvällsmat också eller om han hade tänkt åka, haha. Men tillslut for han iväg och vi kunde ta kväll med mat och sedan läggning. Sambon spelade med vännerna hela kvällen och jag parkerade mig i soffan framför serier och körde timme efter timme tills mina ögon inte orkade mer.
Idag är de lugnt, ingenting på schemat vilket känns skönt. Sambon hade tänkte först att gå ut med några vänner men de verkar som om han hoppar över de. Imorgon blir de hem till svärmor på mat om jag nu orkar träffa alla men de tror jag att jag ska kunna orka faktiskt.

Har ni en bra påsk hitills? 

Glad påsk på er!

Glad påsk!

Min vardag
De här året går i ett tempo jag inte förstår mig på. Vi har fortfarande snö som ligger kvar och vissa dagar snöar de fortfarande. Vi är nu precis på dagen sista mars och de är redan påsk, till och med påskafton just idag. Vissa dagar skiner solen som om de skulle kunna vara vår men ack så fel man har varje gång då solen försvinner lika fort och de blir kallt. Vi skrapar fortfarande rutorna på bilarna varje morgon när man ska iväg till jobbet men de är inte särskilt halt tycker jag på vägen ändå.
Nä, nog prat om de eller hur? Tiden har sin gång men frågan är när våren ska komma? Kommer de ens hinna vara någon vår eller kommer de bli så som de var för några år sedan när de bara helt plötsligt slog om till sommar?

Här hemma har vi frisknat på oss lite iallafall, ALLIHOPA(!!) så nu håller vi alla tummar vi kan för att få hålla de så för de här året har vi varit mer sjuka än friska faktiskt. Vi kör på handsprit på handtagen flera gånger om dagen och undviker att träffa minsta lilla förkylda människa så vi kan få vara tillbaka till rutinerna på riktigt nu.
Har ni varit sjuka i år?

Nu är de påsk, äldsta dottern är i skåne på lite äventyr med sin mormor och morfar för att se sin moster tävla agility med två av deras hundar. Hon har hittat flera stycken kompisar på tävlingarna så dom är en hel liga med 8-10åringar som leker och stojar hela dagarna men åå så jag saknar henne men hon har de kul och de är huvudsaken, nästa vecka är de ju påsklov och jag har faktiskt tagit ledigt lite av veckan för att kunna få vara med henne lite extra så vi får ta igenom påsken då. Men dom som har varit hemma har fått sin lilla påskjakt.
En påskjakt där jag ritade en karta över huset som en ritning och hade plaserat ut kryss, barn och sambo gick omkring här full av glädje och letade och fann sina ting. Allting blev väldigt uppskattat och alla var nöjda med sitt.
Igår kom en vän till oss förbi som är här under påsken då han flyttat till annan ort, blev en kaffe och en massa prat. Sådär mycket prat så man nästan fick slut på ämne att prata om och så man började fundera på om man skulle bjuda han på kvällsmat också eller om han hade tänkt åka, haha. Men tillslut for han iväg och vi kunde ta kväll med mat och sedan läggning. Sambon spelade med vännerna hela kvällen och jag parkerade mig i soffan framför serier och körde timme efter timme tills mina ögon inte orkade mer.
Idag är de lugnt, ingenting på schemat vilket känns skönt. Sambon hade tänkte först att gå ut med några vänner men de verkar som om han hoppar över de. Imorgon blir de hem till svärmor på mat om jag nu orkar träffa alla men de tror jag att jag ska kunna orka faktiskt.

Har ni en bra påsk hitills? 

Glad påsk på er!
Kommentera