Att vara anhörig till en person som lider av panikångestattacker kan vara frustrerande, jobbigt och många gånger kanske allt känns helt hopplöst. Om du som anhörig rent konkret vill hjälpa din vän med panikattacker finns det några saker du kan tänka på. Sånt du kan göra och sånt du vill undvika.

​​
Observera att följande saker som jag listat nedan är personliga och jag utgår endast från mig själv.
Självfallet varierar detta från fall till fall, så lär dig som anhörig att läsa av din närstående. Hur vill
just han eller hon ha det. När mår han/hon bra och vad kan leda till att situationen blir värre?

​​
När en panikattack bryter ut i din närvaro:
+ Ta din närstående i handen/håll om honom/henne. Att känna att man inte är ensam underlättar.
+ Tala med honom/henne. Led tankarna åt andra håll. Tala om vadsomhelst! Vädret, naturen, djur?
+ Håll dig lugn! - Lugnet smittar av sig och får personen att må bättre efter attacken.
+ Låt din närstående ta det i sin egen takt, att skynda och stressa gör attacken värre!
+ Visa att du bryr dig och inte skäms, om tårarna rinner - torka dem. 

​​
- Se inte personen i ögonen, du kommer bara att förvirra honom/henne ännu mer.
- Lämna honom/henne inte ensam. Trygghet, närhet och lugn kan rädda många situationer.
- Tvinga inte personen till något som känns svårt just då. Han/hon går in i ex. butiken då de kan.
- Fråga inte om viktiga saker, under en panikattack tänker man inte klart!
- Få inte personen att känna sig utsatt och hjälplös! - Låt honom/henne dra sig undan.

Anhörig till en med panikattacker.

Anhörig
Att vara anhörig till en person som lider av panikångestattacker kan vara frustrerande, jobbigt och många gånger kanske allt känns helt hopplöst. Om du som anhörig rent konkret vill hjälpa din vän med panikattacker finns det några saker du kan tänka på. Sånt du kan göra och sånt du vill undvika.

​​
Observera att följande saker som jag listat nedan är personliga och jag utgår endast från mig själv.
Självfallet varierar detta från fall till fall, så lär dig som anhörig att läsa av din närstående. Hur vill
just han eller hon ha det. När mår han/hon bra och vad kan leda till att situationen blir värre?

​​
När en panikattack bryter ut i din närvaro:
+ Ta din närstående i handen/håll om honom/henne. Att känna att man inte är ensam underlättar.
+ Tala med honom/henne. Led tankarna åt andra håll. Tala om vadsomhelst! Vädret, naturen, djur?
+ Håll dig lugn! - Lugnet smittar av sig och får personen att må bättre efter attacken.
+ Låt din närstående ta det i sin egen takt, att skynda och stressa gör attacken värre!
+ Visa att du bryr dig och inte skäms, om tårarna rinner - torka dem. 

​​
- Se inte personen i ögonen, du kommer bara att förvirra honom/henne ännu mer.
- Lämna honom/henne inte ensam. Trygghet, närhet och lugn kan rädda många situationer.
- Tvinga inte personen till något som känns svårt just då. Han/hon går in i ex. butiken då de kan.
- Fråga inte om viktiga saker, under en panikattack tänker man inte klart!
- Få inte personen att känna sig utsatt och hjälplös! - Låt honom/henne dra sig undan.
Kommentera

Jag tänker väldigt ofta tillbaka i tiden, tiden där jag var ju omedicinerad, hade inte ens fått någon hjälp ännu.
Alla älskade mig, jag har väldigt väldigt många vänner och folk uppfattade mig som en väldigt sprallig och härlig tjej som alltid hade idéer, for runt överallt, hade alltid något på gång till helgen efter skolan och allting. Vännerna hörde av sig varje dag och ville umgås.
Jag var manisk då under en väldigt lång tid.

När jag sedan drogs ner i depression, när jag inte kunde sätta fingret på vad de var som var fel festade jag, jag drack mängder med alkohol och tog mina smärtstillande och fortsätta att vara den spralliga och härliga tjejen som min omgivning älskade.
Sen tog jag mina nätter för mig själv, jag tog mig ut mitt i natten med block och penna, tog mig till en berg där jag grät och skrev ner mina tankar och känslor. De var ingen som visste att jag satt där på nätterna, och än idag är de en favoritplats för mig, en plats för jag står mellan himmel och jord, en plats där jag enkelt kan avsluta mitt liv eller fortsätta. De är en underbar plats men också en trygghet för mig.

Men ju äldre jag blev ju mer drog depressionen tag i mig, och jo man kan växa ifrån varandra och jag vet att jag blev mer åt de "galna" hållet i mina maniska skov också.
Men egentligen, vart tog alla dom personerna vägen när jag behövde dom som mest?
Varför slöt dom acceptera mig, skrämdes jag så mycket utan medicinen? Vad gjorde jag för fel egentligen?
Jag skulle så gärna vilja ha dom svaren men svaren kommer alltid stå obesvarade tyvärr.

Jag är glad för mina vänner idag, både nya och gamla för endel äldre står kvar trots min sjukdom och jag är väldigt glad över min omgivning idag för den är kanon!
Men tanken river mig just i funderingen kring varför vände ni mig ryggen när ni kunde ha hjälpt mig?


Att stå mellan himmel och jord.

Psykisktsjuk

Jag tänker väldigt ofta tillbaka i tiden, tiden där jag var ju omedicinerad, hade inte ens fått någon hjälp ännu.
Alla älskade mig, jag har väldigt väldigt många vänner och folk uppfattade mig som en väldigt sprallig och härlig tjej som alltid hade idéer, for runt överallt, hade alltid något på gång till helgen efter skolan och allting. Vännerna hörde av sig varje dag och ville umgås.
Jag var manisk då under en väldigt lång tid.

När jag sedan drogs ner i depression, när jag inte kunde sätta fingret på vad de var som var fel festade jag, jag drack mängder med alkohol och tog mina smärtstillande och fortsätta att vara den spralliga och härliga tjejen som min omgivning älskade.
Sen tog jag mina nätter för mig själv, jag tog mig ut mitt i natten med block och penna, tog mig till en berg där jag grät och skrev ner mina tankar och känslor. De var ingen som visste att jag satt där på nätterna, och än idag är de en favoritplats för mig, en plats för jag står mellan himmel och jord, en plats där jag enkelt kan avsluta mitt liv eller fortsätta. De är en underbar plats men också en trygghet för mig.

Men ju äldre jag blev ju mer drog depressionen tag i mig, och jo man kan växa ifrån varandra och jag vet att jag blev mer åt de "galna" hållet i mina maniska skov också.
Men egentligen, vart tog alla dom personerna vägen när jag behövde dom som mest?
Varför slöt dom acceptera mig, skrämdes jag så mycket utan medicinen? Vad gjorde jag för fel egentligen?
Jag skulle så gärna vilja ha dom svaren men svaren kommer alltid stå obesvarade tyvärr.

Jag är glad för mina vänner idag, både nya och gamla för endel äldre står kvar trots min sjukdom och jag är väldigt glad över min omgivning idag för den är kanon!
Men tanken river mig just i funderingen kring varför vände ni mig ryggen när ni kunde ha hjälpt mig?


Kommentera
Vi har haft de blåsigt i flera dagar denna vecka men solen har ändå varit framme stundvis. Dock har de varit kyligt men idag slog värmen på igen och någon vind verkar knappt existera idag för herregud så varmt de blev!!
Så nu sitter jag här i solen och njuter, mini sover middag, stora tjejen hoppar studsmatta och sambon åkte iväg för en timme sedan med grabbarna på motorcykeln. Jag och döttrarna ska åka till deras mormor och morfar på fika i eftermiddag sen blir de Söndagsläge i soffan till finalen av ishockey VM med sambon när barn har somnat.

Jag försöker just nu ta mig i kragen trots att tankarna som är mörkare än vanligt kommer på kvällen när jag lägger mig sängen!
(null)
Igår hade vi en hel familjedag, utflykt och trevliga stunder och de fyllde på mitt förråd rejält av kärlek ❤️.

En dag med värme igen.

Ungmamma
Vi har haft de blåsigt i flera dagar denna vecka men solen har ändå varit framme stundvis. Dock har de varit kyligt men idag slog värmen på igen och någon vind verkar knappt existera idag för herregud så varmt de blev!!
Så nu sitter jag här i solen och njuter, mini sover middag, stora tjejen hoppar studsmatta och sambon åkte iväg för en timme sedan med grabbarna på motorcykeln. Jag och döttrarna ska åka till deras mormor och morfar på fika i eftermiddag sen blir de Söndagsläge i soffan till finalen av ishockey VM med sambon när barn har somnat.

Jag försöker just nu ta mig i kragen trots att tankarna som är mörkare än vanligt kommer på kvällen när jag lägger mig sängen!
(null)
Igår hade vi en hel familjedag, utflykt och trevliga stunder och de fyllde på mitt förråd rejält av kärlek ❤️.
Kommentera