Samma mönster, jag är nog egentligen lägre än jag vågar känna. Psykiatrin vill sjukskriva mig men jag har stått emot i över en månad, stapplar mig fram trots mycket sjukdomar men mitt psyke har kanske fått nog nu?
Igår somnade jag efter mycket om och men, de var ett flertal tårar och helt ärligt var de länge sedan jag grät mig till sömns. De händer mycket runt omkring mig och med mig, jag har fortfarande fruktansvärt ont i ryggen, magen har smärtor, min depression
tar en skopa av min glädje och ork för varje dag som går, vänner mår dåligt, året bara försvinner för helt plötsligt är vi i mitten av maj och studenten börjar närma sig, vi är bjudna på bröllop, endel vänner vill ses men jah orkar inte, städning
och trädgård skriker varenda dag av uppmärksamhet, yngsta dottern behöver medicinjustrering igen, de planeras till höger och vänster så alla helger är uppbokade fram till mitten av juli och sen planeras de midsommar också!
Blä blä blä...
De positiva är att vi har fint väder, har ni också de? 😊
