Nytt år, likt andra år har jag känsla av att jag nyss lärde mig skriva 2018 så ska jag börja skriva 2019. Är de inte lustigt egentligen? Att alla år, eller ja nästan alla år har hela 365 dagar men de känns som färre. Vår yngsta dotter blir 2år snart, bara någon vecka kvar och ändå känns de som om hon nyss började gå och fyllde ett år. Samma sak om äldsta dottern som nu blir hela 9år detta år men de känns som om jag skolade in henne på förskolan för dryga året sedan.
De här med tiden, tiden som jag aldrig hinner med men ändå så dras jag bara med utan att ha något att säga till om. Sakta ner tiden? Ibland tror jag de hade varit skönt, att bara kunna dra i en broms, hinna tänka klokt och ta beslut med hjärtat och hjärnan och inte ibland behöva gå på magkänsla eller bara tänka med hjärtat eller bara med hjärnan utan låta hela kroppens inredelar få ta del av besluten som ska tas. Vem vet vad som hade hänt i livet då? Om man hade kunna tänka med hela kroppen. Samtidigt vet jag inte om jag kan säga att jag ångrar något i mitt liv faktiskt. Visst att jag har tagit fel beslut ibland och många gånger har de blivit väldigt fel, men jag vet också att hade de inte varit för allting som hänt genom livet hade jag kanske inte suttit här idag med min fantastiska egna familj, min underbara sambo och vårt liv.
Har du någon gång tänkt på detta?

Nytt år, tiden bara springer på utan hela mitt inre.

En tanke
Nytt år, likt andra år har jag känsla av att jag nyss lärde mig skriva 2018 så ska jag börja skriva 2019. Är de inte lustigt egentligen? Att alla år, eller ja nästan alla år har hela 365 dagar men de känns som färre. Vår yngsta dotter blir 2år snart, bara någon vecka kvar och ändå känns de som om hon nyss började gå och fyllde ett år. Samma sak om äldsta dottern som nu blir hela 9år detta år men de känns som om jag skolade in henne på förskolan för dryga året sedan.
De här med tiden, tiden som jag aldrig hinner med men ändå så dras jag bara med utan att ha något att säga till om. Sakta ner tiden? Ibland tror jag de hade varit skönt, att bara kunna dra i en broms, hinna tänka klokt och ta beslut med hjärtat och hjärnan och inte ibland behöva gå på magkänsla eller bara tänka med hjärtat eller bara med hjärnan utan låta hela kroppens inredelar få ta del av besluten som ska tas. Vem vet vad som hade hänt i livet då? Om man hade kunna tänka med hela kroppen. Samtidigt vet jag inte om jag kan säga att jag ångrar något i mitt liv faktiskt. Visst att jag har tagit fel beslut ibland och många gånger har de blivit väldigt fel, men jag vet också att hade de inte varit för allting som hänt genom livet hade jag kanske inte suttit här idag med min fantastiska egna familj, min underbara sambo och vårt liv.
Har du någon gång tänkt på detta?
Kommentera
Om nästan exakt ett dygn kommer många stå utomhus, frysa och titta upp mot himmelen, skrika hög gott nytt år till varandra och endel tar tag i sin käraste eller närmaste person för en nyårskyss, en annan kramar om sina barn och tänder ett nytt tomtebloss, någon öppnar en champange för att skåla medans en annan skakar flaskan och sprutar ner alla andra. Men så får vi inte glömma dem som inte vill fira in något nytt år, dem som kanske redan har gått och lagt sig eller kanske till och med sitter inomhus ihopkurad i soffan under en filt med sitt husdjur eller helt ensam och personen ifråga har hög ångest och gråter. Eller den som spelar jätte hög musik inomhus för att dem faktiskt är rädda för ljudet utifrån.

De är just de här som är så viktigt att vi pratar om, de här med olika människor, olika uppfattningar, olika känslor och även hur alla upplever saker olika.
Endel förknippar nyår med glädje och fest, medans andra räcker de med bara en tanke på ett nytt år som outhärdigt och ångestfyllt. Endel frågar sig själva hur man ska orka sig igenom ännu ett år fyllt av ångest, utmattning och totalt mörker? Många känner så som lever ett liv med psykisk ohälsa där varje dag är en kamp mot sina inre demoner.
Personligen så har nyåret alltid varit något som jag sett framemot och längtat lite efter, längtat efter något orört och nytt, en tanke inombords har alltid funnits där att "nästa år kommer bli ett bra år". Jag gillar de där med att äntligen få lämna ett år med ångest bakom mig och få chansen att bygga upp något med mina nya erfarenheter från tidigare året med ett nytt istället, en chans att få må lite bättre helt enkelt tror jag.

Men sen är de inte bara nyårsafton som endel tycker är jobbiga, vi har nyårsdagen. Nyårsdagen är den dagen på hela året då flest självmord begås. Vad kan då vara orsaken till varför de är så har jag funderat endel kring. Jag tror nog att en hel del ligger i de jag redan skrev innan, nämligen att många helt enkelt inte orkar börja om från början och  kämpa ännu ett år med mörker och sina inre demoner. De finns väldigt många som faktiskt överlag tycker att december är en svår tid och mår dåligt därför att december är en måndad där de redan från dag ett ska hetsas och alla förväntningar gör att många mår allt sämre. Sen när man har överlevt julen med nöd och näppe så ska allt börja om igen. Men måste vara glad och se framåt emot de nya året som kommer. Man ska helst komma med ett patetiskt nyårslöfte också som håller i typ en vecka och man måste absolut ha en plan på hur det nya året ska bli och vilka mål man ska uppnå. Precis som julen så är nyåres heller inget som alla vill fira. Det är bara en fortsättning på de helvete till liv som många känner att dom lever i och just därför tror jag att flest självmord begås på jul och nyår.

Till er som känner så som jag beskrev och kanske tänker tankarna som jag beskriver så vill jag säga några saker. Det är helt förståeligt att tänka så och jag fattar att tanken på ett nytt år känns helt omöjligt i nuläget. Men snälla ge det nya året en ärlig chans att bevisa sig innan du ger upp.
"Du vet aldrig vad som väntar bakom hörnet."
Det behöver inte bli så mörkt som du tror. Bara du ger det en chans.

Själv ska jag har en familjdag imorgon, blir att leka och stöka med ungarna, sen en middag tillsammans för att sedan mysa ner mig i soffan med sambon och invänta tolvslaget.
Gottnyttår på er allihopa, /M.

Gott nytt år, känns inte bra för alla.

Min vardag
Om nästan exakt ett dygn kommer många stå utomhus, frysa och titta upp mot himmelen, skrika hög gott nytt år till varandra och endel tar tag i sin käraste eller närmaste person för en nyårskyss, en annan kramar om sina barn och tänder ett nytt tomtebloss, någon öppnar en champange för att skåla medans en annan skakar flaskan och sprutar ner alla andra. Men så får vi inte glömma dem som inte vill fira in något nytt år, dem som kanske redan har gått och lagt sig eller kanske till och med sitter inomhus ihopkurad i soffan under en filt med sitt husdjur eller helt ensam och personen ifråga har hög ångest och gråter. Eller den som spelar jätte hög musik inomhus för att dem faktiskt är rädda för ljudet utifrån.

De är just de här som är så viktigt att vi pratar om, de här med olika människor, olika uppfattningar, olika känslor och även hur alla upplever saker olika.
Endel förknippar nyår med glädje och fest, medans andra räcker de med bara en tanke på ett nytt år som outhärdigt och ångestfyllt. Endel frågar sig själva hur man ska orka sig igenom ännu ett år fyllt av ångest, utmattning och totalt mörker? Många känner så som lever ett liv med psykisk ohälsa där varje dag är en kamp mot sina inre demoner.
Personligen så har nyåret alltid varit något som jag sett framemot och längtat lite efter, längtat efter något orört och nytt, en tanke inombords har alltid funnits där att "nästa år kommer bli ett bra år". Jag gillar de där med att äntligen få lämna ett år med ångest bakom mig och få chansen att bygga upp något med mina nya erfarenheter från tidigare året med ett nytt istället, en chans att få må lite bättre helt enkelt tror jag.

Men sen är de inte bara nyårsafton som endel tycker är jobbiga, vi har nyårsdagen. Nyårsdagen är den dagen på hela året då flest självmord begås. Vad kan då vara orsaken till varför de är så har jag funderat endel kring. Jag tror nog att en hel del ligger i de jag redan skrev innan, nämligen att många helt enkelt inte orkar börja om från början och  kämpa ännu ett år med mörker och sina inre demoner. De finns väldigt många som faktiskt överlag tycker att december är en svår tid och mår dåligt därför att december är en måndad där de redan från dag ett ska hetsas och alla förväntningar gör att många mår allt sämre. Sen när man har överlevt julen med nöd och näppe så ska allt börja om igen. Men måste vara glad och se framåt emot de nya året som kommer. Man ska helst komma med ett patetiskt nyårslöfte också som håller i typ en vecka och man måste absolut ha en plan på hur det nya året ska bli och vilka mål man ska uppnå. Precis som julen så är nyåres heller inget som alla vill fira. Det är bara en fortsättning på de helvete till liv som många känner att dom lever i och just därför tror jag att flest självmord begås på jul och nyår.

Till er som känner så som jag beskrev och kanske tänker tankarna som jag beskriver så vill jag säga några saker. Det är helt förståeligt att tänka så och jag fattar att tanken på ett nytt år känns helt omöjligt i nuläget. Men snälla ge det nya året en ärlig chans att bevisa sig innan du ger upp.
"Du vet aldrig vad som väntar bakom hörnet."
Det behöver inte bli så mörkt som du tror. Bara du ger det en chans.

Själv ska jag har en familjdag imorgon, blir att leka och stöka med ungarna, sen en middag tillsammans för att sedan mysa ner mig i soffan med sambon och invänta tolvslaget.
Gottnyttår på er allihopa, /M.
Kommentera
Hösten, kylan, regnet men så kom solen.
Igår var de GGN, alltså Gotland Grand National och självklart var min familj där. Jag gjorde precis som alla andra år tog med mig hela familjen för en dag i skogen bland lera och alla motorcyklar. MEN i år regnade och blåste riktigt kallt att dagen blev kort. Vi fortsatte hemåt efter några timmar och tittade vidare på tvn. Sambons bror och hans son kom hit precis som tidigare år, barnen lekte och de var ett galet liv hela eftermiddagen. Men de var inte slut där, de blev kväll och dom stannade på kvällsmat och sen myste barnen TILLSLUT ner sig i soffan och såg film med lite lördagsgodis, mini hon fick gå till sängs vilket hon verkligen behövde.

Idag är jag helt slut, sådär tung i huvudet och bara behöver ett lugn. Mina läppar är neutrala, jag har ingen ork riktigt. Men jag har plockat i köket iallafall men någon söndagsryck med dammsugaren får vänta tills imorgon för min del för de orkar jag inte med idag.
Här har vi nu fått höstlov, äldsta dottern ska gå lite på fritids och mini ska gå korta dagar på förskolan. Jag ska fortsätta att ta hand om mig själv, på tisdag ska jag till överläkaren och diskutera vidare om min sjukskrivning och prata medicin, ja få den där granskningen från topp till tå både utvändigt och invändigt helt enkelt för att se vad han säger om saken. På Onsdag är de möte och sen fortsätter vi med en lugn Torsdag. På Fredag ska äldsta på halloween disco, hon ska vara fladdermus och de ska hon ordna sig tillsammans med sin vän Elli som går i hennes klass. När dom ordnat sig ska dem gå till tillsammans då Elli bor granne med lokalen där discot ska vara, äldsta kommer sedan sova över vid sin mormor och morfar för att jag sedan kan få hem hennes igen på Lördagen. Men hela nästa helg kommer nog spenderas en hel del vid tvn för ovanlighetens skull... Vad kan de vara då?
Jodå, de är Blizzcon nämligen och de kan jag ju inte missa när jag lever med min härliga gamer eller hur?

Hur har din helg varit och vad har du för planer i veckan?

GGN och nu längtar jag efter ett lugn.

Min vardag
Hösten, kylan, regnet men så kom solen.
Igår var de GGN, alltså Gotland Grand National och självklart var min familj där. Jag gjorde precis som alla andra år tog med mig hela familjen för en dag i skogen bland lera och alla motorcyklar. MEN i år regnade och blåste riktigt kallt att dagen blev kort. Vi fortsatte hemåt efter några timmar och tittade vidare på tvn. Sambons bror och hans son kom hit precis som tidigare år, barnen lekte och de var ett galet liv hela eftermiddagen. Men de var inte slut där, de blev kväll och dom stannade på kvällsmat och sen myste barnen TILLSLUT ner sig i soffan och såg film med lite lördagsgodis, mini hon fick gå till sängs vilket hon verkligen behövde.

Idag är jag helt slut, sådär tung i huvudet och bara behöver ett lugn. Mina läppar är neutrala, jag har ingen ork riktigt. Men jag har plockat i köket iallafall men någon söndagsryck med dammsugaren får vänta tills imorgon för min del för de orkar jag inte med idag.
Här har vi nu fått höstlov, äldsta dottern ska gå lite på fritids och mini ska gå korta dagar på förskolan. Jag ska fortsätta att ta hand om mig själv, på tisdag ska jag till överläkaren och diskutera vidare om min sjukskrivning och prata medicin, ja få den där granskningen från topp till tå både utvändigt och invändigt helt enkelt för att se vad han säger om saken. På Onsdag är de möte och sen fortsätter vi med en lugn Torsdag. På Fredag ska äldsta på halloween disco, hon ska vara fladdermus och de ska hon ordna sig tillsammans med sin vän Elli som går i hennes klass. När dom ordnat sig ska dem gå till tillsammans då Elli bor granne med lokalen där discot ska vara, äldsta kommer sedan sova över vid sin mormor och morfar för att jag sedan kan få hem hennes igen på Lördagen. Men hela nästa helg kommer nog spenderas en hel del vid tvn för ovanlighetens skull... Vad kan de vara då?
Jodå, de är Blizzcon nämligen och de kan jag ju inte missa när jag lever med min härliga gamer eller hur?

Hur har din helg varit och vad har du för planer i veckan?
Kommentera