Inatt drömde jag en sån där hemsk dröm igen, mardrömmar har jag rätt ofta men just dom där extremt hemska som faktiskt relaterar till min dåvarande verklighet, ja verkligenheten i min förra relation.

Till dig som är känslig, läsa inte de här!

Jag kände pulsen i hela kroppen när jag satt där vid köksbordet i matsalen som hade blåa väggar och ett fint trägolv, utanför snöade de precis som de brukar göra i Jämtland på vintern.
Min puls var så hög i ljudnivån att tåget inte hördes utan bara vibrerade när de dundrade förbi ute på spåret runt hörnet av andra sidan huset.
Jag satt där på den svart klädda stolen med en penna i handen, pennan balanserade jag mellan pekfingret och långfingret!
Jag hörde ytterdörren slå igen, jag tappade pennan och hörde hur den ekade när den studsade mot golvet tre gånger innan den låg längs med trät. Jag hörde tunga steg mot mig och helt plötsligt var pulsen ännu hörde, allting var svart runt omkring mig och jag kände mig så rädd.
En hand, stor som halva min kropp tog tag om mig, jag var i proportion till handen så lite och så ynklig! Handen hade hans tatueringar på sig, nämligen hans namn...
Jag försökte skrika men inget kom ur mig, jag försökte ta mig ur greppet men de gick inte, jag slet, knep, bet och allt vad jag kom på men jag satt fast.
Hans röst hördes tydligt "om du någon gång tänker lämna mig ska jag sprätta upp dig mellan benen så att du aldrig kommer hitta någon din jävla hora."
Jag försökte skrika ännu högre men fortfarande kom inte ett ljud upp.
Rösten fortsatte "vem vill ha dig? De ändå du duger till är att ligga med, min älskade hora! Säg att du är en hora!!!!"
Hans röst var aggressiv och jag bröt ihop, jag grät medans jag ynkligt fick en röst att svara ett litet ja med...
Handen släppte och jag föll, jag ordagrant föll där i de svart i en otrolig fart och jag skrek, hans röst hördes i bakgrunden "hora, jag äger dig, gör si, gör så, ska du ha en smäll? Såhär ska du göra, gör som jag säger, de där glömmer vi frågar någon så har du ramlat," etc.

Där vaknade jag, kallsvettig satte jag mig upp i sängen, en sky hög puls och tittade runt omkring mig och insåg att de bara var en dröm...

När kommer man ifrån den här rädslan egentligen? 😰😭

Mardröm

Misshandel

Inatt drömde jag en sån där hemsk dröm igen, mardrömmar har jag rätt ofta men just dom där extremt hemska som faktiskt relaterar till min dåvarande verklighet, ja verkligenheten i min förra relation.

Till dig som är känslig, läsa inte de här!

Jag kände pulsen i hela kroppen när jag satt där vid köksbordet i matsalen som hade blåa väggar och ett fint trägolv, utanför snöade de precis som de brukar göra i Jämtland på vintern.
Min puls var så hög i ljudnivån att tåget inte hördes utan bara vibrerade när de dundrade förbi ute på spåret runt hörnet av andra sidan huset.
Jag satt där på den svart klädda stolen med en penna i handen, pennan balanserade jag mellan pekfingret och långfingret!
Jag hörde ytterdörren slå igen, jag tappade pennan och hörde hur den ekade när den studsade mot golvet tre gånger innan den låg längs med trät. Jag hörde tunga steg mot mig och helt plötsligt var pulsen ännu hörde, allting var svart runt omkring mig och jag kände mig så rädd.
En hand, stor som halva min kropp tog tag om mig, jag var i proportion till handen så lite och så ynklig! Handen hade hans tatueringar på sig, nämligen hans namn...
Jag försökte skrika men inget kom ur mig, jag försökte ta mig ur greppet men de gick inte, jag slet, knep, bet och allt vad jag kom på men jag satt fast.
Hans röst hördes tydligt "om du någon gång tänker lämna mig ska jag sprätta upp dig mellan benen så att du aldrig kommer hitta någon din jävla hora."
Jag försökte skrika ännu högre men fortfarande kom inte ett ljud upp.
Rösten fortsatte "vem vill ha dig? De ändå du duger till är att ligga med, min älskade hora! Säg att du är en hora!!!!"
Hans röst var aggressiv och jag bröt ihop, jag grät medans jag ynkligt fick en röst att svara ett litet ja med...
Handen släppte och jag föll, jag ordagrant föll där i de svart i en otrolig fart och jag skrek, hans röst hördes i bakgrunden "hora, jag äger dig, gör si, gör så, ska du ha en smäll? Såhär ska du göra, gör som jag säger, de där glömmer vi frågar någon så har du ramlat," etc.

Där vaknade jag, kallsvettig satte jag mig upp i sängen, en sky hög puls och tittade runt omkring mig och insåg att de bara var en dröm...

När kommer man ifrån den här rädslan egentligen? 😰😭

Kommentera