Igårkväll satt jag här, precis just här på stolen med datorn och kaffet bredvid.
De enda jag hörde var tystnaden, ibland kan de vara skönt med tystnad tycker jag. Ni vet sådär så man blundar och andas och riktigt njuter av tystnaden och lugnet efter en fartfylld dag, precis en sånn dag jag hade igår mina ungar och jag på rally och utflykt. Men igår var de inte riktigt så skönt, de var för tyst. Jag satt med benen uppvikta mot bröstet och min läppar var mot min knän när jag skrev ett sms till min sambo som ett sorts godnatt. De var för tyst, de var ingen gamer som pratade med sina vänner på skype eller discord. De var heller inga tangenter som tickade om och om igen, ingen mus som klickade, ingen diskmaskin som var igång, ingen tvättmaskin heller för den delen och dessutom slog luftvärmepumpen ifrån då den kommit upp i en viss värme, barn sov, de var ingen som snarkade bredvid mig i sängen eller som rörde sig, jag hade ingen hand på mitt lår, mage eller rumpa utan de vara bara kallt bredvid mig i sängen igårnatt.
Nä, de var helt enkelt för tyst, en tystnad jag inte är van med, en jobbig tystnad.
Har du varit med om en sånn tystnad?
Man brukar säga att de alltid blir värre fram emot natten och de höll jag verkligen med om igår. Tystnaden fick mig att känna mig ensam och genom ensamheten kom även en stor saknad efter min sambo. En känsla av en så pass stor saknad att jag fällde tår efter tår även om jag inte riktigt var ledsen så föll tårarna ner för kinderna, snuddade knäna och rann ner för benen. Även om de bara var ett tag min sambo skulle vara iväg och att vi förut har varit ifrån varandra mycket längre än så, så kändes de bara jobbigt inombords just då.
Just nu sitter jag och räknar ner, för tillfället är de bara ynka 2 timmar kvar tills han är hemma. Jag längtar efter att få hämta hem honom i hamnen igen, få krama och pussa på honom, krypa ner med han i sängen igen, bara le åt att hans hand läggs på min kropp i vanlig ordning. Njuta av att höra hur hans tangenter går i brinnande fart och hur musen klickar hejvilt. Jag längtar tills jag kan lägga undan saknaden.
Jag har saknat honom förut så många gånger men inatt var den större än aldrig förr. Ensam satt jag hemma i vårt hus, allt var tyst och tårarna bara flödade.
MEN NU KOMMER HAN SNART!!!
De enda jag hörde var tystnaden, ibland kan de vara skönt med tystnad tycker jag. Ni vet sådär så man blundar och andas och riktigt njuter av tystnaden och lugnet efter en fartfylld dag, precis en sånn dag jag hade igår mina ungar och jag på rally och utflykt. Men igår var de inte riktigt så skönt, de var för tyst. Jag satt med benen uppvikta mot bröstet och min läppar var mot min knän när jag skrev ett sms till min sambo som ett sorts godnatt. De var för tyst, de var ingen gamer som pratade med sina vänner på skype eller discord. De var heller inga tangenter som tickade om och om igen, ingen mus som klickade, ingen diskmaskin som var igång, ingen tvättmaskin heller för den delen och dessutom slog luftvärmepumpen ifrån då den kommit upp i en viss värme, barn sov, de var ingen som snarkade bredvid mig i sängen eller som rörde sig, jag hade ingen hand på mitt lår, mage eller rumpa utan de vara bara kallt bredvid mig i sängen igårnatt.
Nä, de var helt enkelt för tyst, en tystnad jag inte är van med, en jobbig tystnad.
Har du varit med om en sånn tystnad?
Man brukar säga att de alltid blir värre fram emot natten och de höll jag verkligen med om igår. Tystnaden fick mig att känna mig ensam och genom ensamheten kom även en stor saknad efter min sambo. En känsla av en så pass stor saknad att jag fällde tår efter tår även om jag inte riktigt var ledsen så föll tårarna ner för kinderna, snuddade knäna och rann ner för benen. Även om de bara var ett tag min sambo skulle vara iväg och att vi förut har varit ifrån varandra mycket längre än så, så kändes de bara jobbigt inombords just då.
Just nu sitter jag och räknar ner, för tillfället är de bara ynka 2 timmar kvar tills han är hemma. Jag längtar efter att få hämta hem honom i hamnen igen, få krama och pussa på honom, krypa ner med han i sängen igen, bara le åt att hans hand läggs på min kropp i vanlig ordning. Njuta av att höra hur hans tangenter går i brinnande fart och hur musen klickar hejvilt. Jag längtar tills jag kan lägga undan saknaden.
Jag har saknat honom förut så många gånger men inatt var den större än aldrig förr. Ensam satt jag hemma i vårt hus, allt var tyst och tårarna bara flödade.
MEN NU KOMMER HAN SNART!!!
Du & Jag , Vi Tillsammans <3
Den jobbiga tystnaden som väcker stor saknad.
En tankeIgårkväll satt jag här, precis just här på stolen med datorn och kaffet bredvid.
De enda jag hörde var tystnaden, ibland kan de vara skönt med tystnad tycker jag. Ni vet sådär så man blundar och andas och riktigt njuter av tystnaden och lugnet efter en fartfylld dag, precis en sånn dag jag hade igår mina ungar och jag på rally och utflykt. Men igår var de inte riktigt så skönt, de var för tyst. Jag satt med benen uppvikta mot bröstet och min läppar var mot min knän när jag skrev ett sms till min sambo som ett sorts godnatt. De var för tyst, de var ingen gamer som pratade med sina vänner på skype eller discord. De var heller inga tangenter som tickade om och om igen, ingen mus som klickade, ingen diskmaskin som var igång, ingen tvättmaskin heller för den delen och dessutom slog luftvärmepumpen ifrån då den kommit upp i en viss värme, barn sov, de var ingen som snarkade bredvid mig i sängen eller som rörde sig, jag hade ingen hand på mitt lår, mage eller rumpa utan de vara bara kallt bredvid mig i sängen igårnatt.
Nä, de var helt enkelt för tyst, en tystnad jag inte är van med, en jobbig tystnad.
Har du varit med om en sånn tystnad?
Man brukar säga att de alltid blir värre fram emot natten och de höll jag verkligen med om igår. Tystnaden fick mig att känna mig ensam och genom ensamheten kom även en stor saknad efter min sambo. En känsla av en så pass stor saknad att jag fällde tår efter tår även om jag inte riktigt var ledsen så föll tårarna ner för kinderna, snuddade knäna och rann ner för benen. Även om de bara var ett tag min sambo skulle vara iväg och att vi förut har varit ifrån varandra mycket längre än så, så kändes de bara jobbigt inombords just då.
Just nu sitter jag och räknar ner, för tillfället är de bara ynka 2 timmar kvar tills han är hemma. Jag längtar efter att få hämta hem honom i hamnen igen, få krama och pussa på honom, krypa ner med han i sängen igen, bara le åt att hans hand läggs på min kropp i vanlig ordning. Njuta av att höra hur hans tangenter går i brinnande fart och hur musen klickar hejvilt. Jag längtar tills jag kan lägga undan saknaden.
Jag har saknat honom förut så många gånger men inatt var den större än aldrig förr. Ensam satt jag hemma i vårt hus, allt var tyst och tårarna bara flödade.
MEN NU KOMMER HAN SNART!!!
De enda jag hörde var tystnaden, ibland kan de vara skönt med tystnad tycker jag. Ni vet sådär så man blundar och andas och riktigt njuter av tystnaden och lugnet efter en fartfylld dag, precis en sånn dag jag hade igår mina ungar och jag på rally och utflykt. Men igår var de inte riktigt så skönt, de var för tyst. Jag satt med benen uppvikta mot bröstet och min läppar var mot min knän när jag skrev ett sms till min sambo som ett sorts godnatt. De var för tyst, de var ingen gamer som pratade med sina vänner på skype eller discord. De var heller inga tangenter som tickade om och om igen, ingen mus som klickade, ingen diskmaskin som var igång, ingen tvättmaskin heller för den delen och dessutom slog luftvärmepumpen ifrån då den kommit upp i en viss värme, barn sov, de var ingen som snarkade bredvid mig i sängen eller som rörde sig, jag hade ingen hand på mitt lår, mage eller rumpa utan de vara bara kallt bredvid mig i sängen igårnatt.
Nä, de var helt enkelt för tyst, en tystnad jag inte är van med, en jobbig tystnad.
Har du varit med om en sånn tystnad?
Man brukar säga att de alltid blir värre fram emot natten och de höll jag verkligen med om igår. Tystnaden fick mig att känna mig ensam och genom ensamheten kom även en stor saknad efter min sambo. En känsla av en så pass stor saknad att jag fällde tår efter tår även om jag inte riktigt var ledsen så föll tårarna ner för kinderna, snuddade knäna och rann ner för benen. Även om de bara var ett tag min sambo skulle vara iväg och att vi förut har varit ifrån varandra mycket längre än så, så kändes de bara jobbigt inombords just då.
Just nu sitter jag och räknar ner, för tillfället är de bara ynka 2 timmar kvar tills han är hemma. Jag längtar efter att få hämta hem honom i hamnen igen, få krama och pussa på honom, krypa ner med han i sängen igen, bara le åt att hans hand läggs på min kropp i vanlig ordning. Njuta av att höra hur hans tangenter går i brinnande fart och hur musen klickar hejvilt. Jag längtar tills jag kan lägga undan saknaden.
Jag har saknat honom förut så många gånger men inatt var den större än aldrig förr. Ensam satt jag hemma i vårt hus, allt var tyst och tårarna bara flödade.
MEN NU KOMMER HAN SNART!!!
Du & Jag , Vi Tillsammans <3