Jag började skolan, gick ut lågstadiet, gick utmellanstadiet, gick vidare till högstadiet och även där gick ut och så kom vitill gymnasiet och där någonstans stannade min tid upp och jag blev heltplötsligt en såkallad kvinna. En kvinna, hur kunde det gå så snabbt?
Det är här år 2009 som min berättelse börjar.
Det var sommaren 2009 på Gotland, det vimlade runt avturister som vanligt och jag jobbade min tredje sommar hos Sveriges störstaglassmagasin som låg i Visby. Det var stressigt och förutom att jag försöktehålla mig till att jobba så bodde jag hemma vid min mormor då jag och min mammainte alls kom överrens och mitt i allting så fick min lilla syster på 10årdiabetes och låg på sjukhuset halva sommaren.
Det var här, när min syster kom hem ifrån sjukhuset somförsta iakttagelsen kom.
Jag kräktes och kräktes och mådde inte alls bra, så jagringde till en läkare och fick tid den 17 augusti. Den 17 augusti, dagen innanmin 18års dag så jag minns hur jag kunde gå under barnpriserna fortfarande såistället för att betala 200kr så kostade bara besöket 100kr. Hos läkaren klämdehan och kände på min mage och konstaterade att detta var en magkatarr och skrevut tabletter till mig som jag skulle äta en gång om dagen i några veckor såskulle allting gå över och han tyckte även att jag skulle stressa ner ochsjukskrev mig ifrån sommarjobbet.
Så där tog sommarjobbet slut, på min födelsedag ringde jagtill min chef och sa till honom att jag inte kunde jobba kvar och han fortstodhelt och sa välkomnande att jag var välkommen tillbaka när jag mådde bättreeller till nästa turistsäsong.
Nu började skolan, sista året på gymnasiet och dessutom som18åring vilket ledde till 3 hela krogen kvällar innan jag blev kvinna. Meninnan jag blev den där kvinnan så gick jag ju på dessa tabletter ifrån läkarensom var mot min magkatarr och dom funkade ju absolut inte. Jag mådde dåligt ändåoch nästan ännu värre utav dom och det var nu jag fick upp en tanke på att jagkunde vara gravid. Jag införskaffade mig ett graviditetstest och tog iSeptember månad och det visade negativt. Gud så skönt tänkte jag och kundeandas ut och sluta fundera på den saken.
Skolan flöt på och jag slöt äta tabletterna mot magkatarren,sen blev det November månad och det kom helt plötsligt en liten liten mage påkroppen. Jag kände hur det bökades i magen, och jag fick springa ut frånlektionerna hela tiden för att springa på toaletten och kissa.
Det var nu den 27 November 2009 som jag fick en tid hosVisby Ungdomsmottagning, där fick jag nu redan på att jag var gravid men intehur långt gången utan det skulle jag få vänta med tills den 28 November alltsådagen där på. Med några papper, böcker och brosyrer om aborter och graviditetergick jag ut ifrån Ungdomsmottagningen med tårar i ögonen och ringde till minmamma och bara grät i telefonen och berättade vad som hade hänt mig.
Jag var helt förstörd när min mamma kom och hämtade upp migi Visby och körde mig hem till henne.
Kort och gott så hade jag verkligen panik så jag fick ingensömn den natten.
Dagen efter blev det ingen skola utan jag stannade hemmatills eftermiddagen kom och jag skulle till Visby Lasarett för att kolla uppmin graviditet. Nervös var jag när jag satt där på kvinnomottagningen, såg allakvinnor som kom med sina stora magar och såg lyckliga ut och mitt i allting såsatt jag. Ja, där satt jag och skakade som ett asplöv och bara grät tårar eftertårar till dess att jag kom in till läkaren där det gjordes ett ytterligaretest och även blodprov och när testerna hade visat sig så sa läkarn bara kortoch gott till mig att:
- Du kan gå ut och ringde till pappan och be honom kommahit.
Jag gick snällt ut ifrån doktorn och ringde till J som satti skolan även han på lektion och bad honom komma till sjukhuset. Det enda jagsa var att jag var gravid och att läkaren ville ha dit honom. När J äntligenkom ner till sjukhuset så berättade läkaren att jag var så långt gången att detvar försent för att kunna göra något, det var helt enkelt bara för oss attförstå att vi nu skulle få ett barn. Vi skulle växa upp.
Hur kan man säga det till två 18åringar? Det var femtemånaden, jag hade gått utan att veta något.
Att få ett besked om att man helt plötsligt ska bliförälder, när man just är i den där åldern som 18åring, man ska ta studentenoch sedan har man små planer för hur framtiden ska se ut eller så tänker man inte göra något alls utan bara leva lite ett par år.
Men jag tog mig igenom de, tyvärr tappade jag hennes pappa på vägen och efter de levde jag som ensam ungmamma och de har gått utmärkt. Idag är min dotter 7år och fyller 8 i år!