Bipolär sjukdom, jag vill bara få en nattsömn, jag vill bara få ha en dag utan rädslan över mig själv.. känslomässigt.
Jag är så himla trött på dig, du får mig att vilja krypa ut mitt eget skinn och du får mig att hamna i banor där de enbart finns destruktivitet.
Bipolärsjukdom, vem är du egentligen? Jag vill verkligen inte ha dig i mitt liv men likt förbannat så är du alltid kvar, varje dag, varje minut, varje år... Ja, du är precis som fastklistrade på mig, i mig.
Jag vet att jag är en stark person, och jag vet att jag alltid kämpar för fulla muggar men ibland blir de för mycket. Ibland blir jag så jävla svag och maktlös inför mig själv.
Snälla sjukdom, släpp mig fri.
Släpp mig fri för en dag åtminstone?
Men de är väll mina drömmar, drömmen om att få vakna en morgon och bara känna att idag är de en ny dag, le lite smått och gå upp... Slippa står där med nyborstade tänder, kaffemaskinen rinner ner för en kopp och alla mediciner i min hand, slippa stå precis just där i den stunden varje morgon och behöva känna efter "vilket läge de är idag", "hur kommer den här dagen gå i mitt huvud".
Fri för en dag, tänk va härligt de vore att slippa undvika sakerna som jag vill göra, slippa vara orolig för att bli igång triggad av något.
Åååå, fri, släppa mig fri bara för en dag!
Nu låter de nästan som om jag inte lever och så är ju inte fallet, men jag tror inte att någon kan förstå riktigt hur själva känsla för mig att bara få vara en enda dag.
skriven
Bra beskrivet på ett tydligt talande och fint sätt. Dagar då sjukdomen känns mer avlägsen och då du knappt tänker på den kommer att komma. För mig har det varit viktigt att få bra hjälp och att det fått ta tid. Styrka och kramar till dig <3