Nytt år, tiden bara springer på utan hela mitt inre.

Kommentera
Nytt år, likt andra år har jag känsla av att jag nyss lärde mig skriva 2018 så ska jag börja skriva 2019. Är de inte lustigt egentligen? Att alla år, eller ja nästan alla år har hela 365 dagar men de känns som färre. Vår yngsta dotter blir 2år snart, bara någon vecka kvar och ändå känns de som om hon nyss började gå och fyllde ett år. Samma sak om äldsta dottern som nu blir hela 9år detta år men de känns som om jag skolade in henne på förskolan för dryga året sedan.
De här med tiden, tiden som jag aldrig hinner med men ändå så dras jag bara med utan att ha något att säga till om. Sakta ner tiden? Ibland tror jag de hade varit skönt, att bara kunna dra i en broms, hinna tänka klokt och ta beslut med hjärtat och hjärnan och inte ibland behöva gå på magkänsla eller bara tänka med hjärtat eller bara med hjärnan utan låta hela kroppens inredelar få ta del av besluten som ska tas. Vem vet vad som hade hänt i livet då? Om man hade kunna tänka med hela kroppen. Samtidigt vet jag inte om jag kan säga att jag ångrar något i mitt liv faktiskt. Visst att jag har tagit fel beslut ibland och många gånger har de blivit väldigt fel, men jag vet också att hade de inte varit för allting som hänt genom livet hade jag kanske inte suttit här idag med min fantastiska egna familj, min underbara sambo och vårt liv.
Har du någon gång tänkt på detta?