Acceptera en sjukdom.

En kommentar

Att känna glädje och hopp inom sitt hjärta men ett huvud som tänker negativa tankar.
Jag är lycklig med min sambo och vårt liv med en solklar ljus framtid, men mitt idiotiska huvud ska alltid hitta små små ting och min dumma sjukdom ska alltid slå läger inom mig trots allt.

Ibland funderar jag på om jag egentligen accepterar min sjukdom? Jag älskar mig själv, jag är mig själv rakt igenom och spelar inga fuskande kort på något håll. Vill jag inte le så ler jag inte, är de inte roligt så skrattar jag inte, tycker jag något så säger jag de! Jag vet att jag är äkta.
Men frågan är om jag accepterar sjukdomen i längden? Att jag ska ha dessa perioder upp och ner resten av mitt liv, de hindrar mig emellanåt även om vissa inte tror de! Jag har ibland en energibomb som är extrem men jag har även perioder där tröttheten och dom negativa tankarna finns, jag har mitt tablettmissbruk som ibland smyger sig tillbaka och samtidigt har jag ett liv som jag är lycklig i.

Jag får väldigt många gånger frågan hur jag kan bli så deprimerad när jag har de så bra?
Jag har ju trots allt världens bästa sambo för mig, jag har ett liv som rullar på, utbildning och jobb som jag vill ha, jag har förutsättningar att se ljust på framtiden, jag med min lilla familj skrattar tillsammans och har e roligt, vi accepterar varandra i ur och skur. Jag har en fantastisk dotter som jag är så stolt över!
Men ja, hur kan jag bli deprimerad ändå? Svaret har ni genom att "min sjukdom gör så de blir så"!!!

Tänk er en diabetiker, dom pendlar upp och ner i sitt blodsocker och behöver ta insulin för att ligga bra i värdena, men trots att dom tar insulin så pendlar dom ibland ändå upp och ner. De spelar ingen roll hur länge dom haft diabetes för de blir så ändå!
Precis samma sak är de med mig, min sjukdom bipolär gör att jag pendlar upp och ner i mitt mående och jag behöver ta medicin och ibland tilläggs mediciner, men trots att jag tar mina mediciner så pendlar jag ändå upp och ner!

 

Ibland blir jag så trött på mig själv, som idag... Idag vill jag egentligen göra något men jag orkar inte samtidigt som när jag väl kommer på något så tappar jag lusten!!

 
1 Moa:

skriven

Känner igen mig själv så fruktansvärt mycket i ditt inlägg. Varför har man så negativa tankar hela tiden? Varför känns det som att någon kommer in helt plötsligt utan förvarning och tar över ditt huvud?

det är inte roligt att vara Biopolär en ständig känslokarusell som aldrig stannar.

Tack för din kommentar i min blogg. ❤️

Svar: Härligt att du kan relatera tillbaka till dig själv i de jag skriver.Ja, varför ska man ha något som tar över ens huvud hela tiden är inget jag heller riktigt förstår. En ständig berg och dalbana helt enkelt.
Ta hand om dig!!
blockochpenna.blogg.se