Om nästan exakt ett dygn kommer många stå utomhus, frysa och titta upp mot himmelen, skrika hög gott nytt år till varandra och endel tar tag i sin käraste eller närmaste person för en nyårskyss, en annan kramar om sina barn och tänder ett nytt tomtebloss, någon öppnar en champange för att skåla medans en annan skakar flaskan och sprutar ner alla andra. Men så får vi inte glömma dem som inte vill fira in något nytt år, dem som kanske redan har gått och lagt sig eller kanske till och med sitter inomhus ihopkurad i soffan under en filt med sitt husdjur eller helt ensam och personen ifråga har hög ångest och gråter. Eller den som spelar jätte hög musik inomhus för att dem faktiskt är rädda för ljudet utifrån.
De är just de här som är så viktigt att vi pratar om, de här med olika människor, olika uppfattningar, olika känslor och även hur alla upplever saker olika.
Endel förknippar nyår med glädje och fest, medans andra räcker de med bara en tanke på ett nytt år som outhärdigt och ångestfyllt. Endel frågar sig själva hur man ska orka sig igenom ännu ett år fyllt av ångest, utmattning och totalt mörker? Många känner så som lever ett liv med psykisk ohälsa där varje dag är en kamp mot sina inre demoner.
Personligen så har nyåret alltid varit något som jag sett framemot och längtat lite efter, längtat efter något orört och nytt, en tanke inombords har alltid funnits där att "nästa år kommer bli ett bra år". Jag gillar de där med att äntligen få lämna ett år med ångest bakom mig och få chansen att bygga upp något med mina nya erfarenheter från tidigare året med ett nytt istället, en chans att få må lite bättre helt enkelt tror jag.
Men sen är de inte bara nyårsafton som endel tycker är jobbiga, vi har nyårsdagen. Nyårsdagen är den dagen på hela året då flest självmord begås. Vad kan då vara orsaken till varför de är så har jag funderat endel kring. Jag tror nog att en hel del ligger i de jag redan skrev innan, nämligen att många helt enkelt inte orkar börja om från början och kämpa ännu ett år med mörker och sina inre demoner. De finns väldigt många som faktiskt överlag tycker att december är en svår tid och mår dåligt därför att december är en måndad där de redan från dag ett ska hetsas och alla förväntningar gör att många mår allt sämre. Sen när man har överlevt julen med nöd och näppe så ska allt börja om igen. Men måste vara glad och se framåt emot de nya året som kommer. Man ska helst komma med ett patetiskt nyårslöfte också som håller i typ en vecka och man måste absolut ha en plan på hur det nya året ska bli och vilka mål man ska uppnå. Precis som julen så är nyåres heller inget som alla vill fira. Det är bara en fortsättning på de helvete till liv som många känner att dom lever i och just därför tror jag att flest självmord begås på jul och nyår.
De är just de här som är så viktigt att vi pratar om, de här med olika människor, olika uppfattningar, olika känslor och även hur alla upplever saker olika.
Endel förknippar nyår med glädje och fest, medans andra räcker de med bara en tanke på ett nytt år som outhärdigt och ångestfyllt. Endel frågar sig själva hur man ska orka sig igenom ännu ett år fyllt av ångest, utmattning och totalt mörker? Många känner så som lever ett liv med psykisk ohälsa där varje dag är en kamp mot sina inre demoner.
Personligen så har nyåret alltid varit något som jag sett framemot och längtat lite efter, längtat efter något orört och nytt, en tanke inombords har alltid funnits där att "nästa år kommer bli ett bra år". Jag gillar de där med att äntligen få lämna ett år med ångest bakom mig och få chansen att bygga upp något med mina nya erfarenheter från tidigare året med ett nytt istället, en chans att få må lite bättre helt enkelt tror jag.
Men sen är de inte bara nyårsafton som endel tycker är jobbiga, vi har nyårsdagen. Nyårsdagen är den dagen på hela året då flest självmord begås. Vad kan då vara orsaken till varför de är så har jag funderat endel kring. Jag tror nog att en hel del ligger i de jag redan skrev innan, nämligen att många helt enkelt inte orkar börja om från början och kämpa ännu ett år med mörker och sina inre demoner. De finns väldigt många som faktiskt överlag tycker att december är en svår tid och mår dåligt därför att december är en måndad där de redan från dag ett ska hetsas och alla förväntningar gör att många mår allt sämre. Sen när man har överlevt julen med nöd och näppe så ska allt börja om igen. Men måste vara glad och se framåt emot de nya året som kommer. Man ska helst komma med ett patetiskt nyårslöfte också som håller i typ en vecka och man måste absolut ha en plan på hur det nya året ska bli och vilka mål man ska uppnå. Precis som julen så är nyåres heller inget som alla vill fira. Det är bara en fortsättning på de helvete till liv som många känner att dom lever i och just därför tror jag att flest självmord begås på jul och nyår.
Till er som känner så som jag beskrev och kanske tänker tankarna som jag beskriver så vill jag säga några saker. Det är helt förståeligt att tänka så och jag fattar att tanken på ett nytt år känns helt omöjligt i nuläget. Men snälla ge det nya året en ärlig chans att bevisa sig innan du ger upp.
"Du vet aldrig vad som väntar bakom hörnet."
Det behöver inte bli så mörkt som du tror. Bara du ger det en chans.
Gottnyttår på er allihopa, /M.