Jag varnar redan nu att om du är känslig så hoppa över att läsa de här inlägget.
Har du någon gång känt dig sådär värdelös fast du egentligen vet att du inte är de?
Har du någon gång blivit kallad saker så pass många gånger att du själv tillslut börjar tro på allting du hör och du skapar en bild om dig själv?
Har du någon gång sett en människa förändras bara på ett kick till den mardrömmen du haft efter en skräckfilm på tv?
Har du någon gång tagit dig förbi ett stort berg som du aldrig trodde att du skulle klara?
Jag har år i mitt liv som jag bara vill glömma, du vet sådär stoppa in i garderoben eller slänga dom i soporna för att aldrig mer behöva ha med dom att göra. Så lätt är de tyvärr inte, jag har fått osynliga ärr efter dessa år. De är saker som skrämmer mig, jag reagerar på vissa saker och jag har ett väldigt starkt skal och är inte den som gråter framför människor.
Idag mår jag bra, jag lever ett liv som jag trivs i och jag är lycklig men de tog ett tag att komma hit där jag är idag.
Idag är jag stark, men då var jag svag. De tog mig över ett år av förberedelse innan jag klarade av att lämna människan jag levde med innan jag klarade de. Ni vet, de krävs planering och jag gick runt och akta mig gång på gång för vad jag sa, gjorde och allting som hände runt omkring. Föll en jacka ner ifrån upphängningen i hallen så fick jag skulden eftersom jag stod i rummet intill och säkert hade slagit något i väggen så att de blivit vibrationer. Hade jag varit ledig ifrån jobbet men bara tagit de lugnt, en dag utan städning och plock så fick jag skäll för de och med skäll menar jag utsatt för de ena och de andra.
Att bli kräkt av ord som hora, att varje dag bli påmind om hur dum i huvudet man är, att varenda minut gå med oron över vad som ska hända nästa minut.
Man drar på sig ett skydd, ett skydd där man inget vågar göra utan att tänka. De där med att vara spontan försvinner, man drar inte ens ett skämt eller på något sätt försöker lyfta stämningen utan man låter den andra göra de genom att kränka på dig för skojs skull.
Ingen ska behöva bli utsatt för de jag blev, en person utanför kan inget göra även om dom vill. Tyvärr så är de så att dom som försöker att göra något utifrån gör de värre för den utsatta.
De handlar om makt, att person som gör detta ska ha makten över den andra människan och tro mig den personen lyckades med mig.
Jag hade ingen kontakt med min släkt, familj eller vänner längre utan han fick makten totalt om mig.
De är lätt att säga att man måste vara stark, men man måste våga för att vara stark i dessa tillfällen. Jag vågade tillslut och jag blev stark med tiden.
Än idag har jag inte helt pustat ut ifrån allting, men jag vet att jag har huvudet högt och jag är lycklig och stark i mitt liv nu! Aldrig mer ska jag låta detta hända mig själv.
Har du någon gång känt dig sådär värdelös fast du egentligen vet att du inte är de?
Har du någon gång blivit kallad saker så pass många gånger att du själv tillslut börjar tro på allting du hör och du skapar en bild om dig själv?
Har du någon gång sett en människa förändras bara på ett kick till den mardrömmen du haft efter en skräckfilm på tv?
Har du någon gång tagit dig förbi ett stort berg som du aldrig trodde att du skulle klara?
Jag har år i mitt liv som jag bara vill glömma, du vet sådär stoppa in i garderoben eller slänga dom i soporna för att aldrig mer behöva ha med dom att göra. Så lätt är de tyvärr inte, jag har fått osynliga ärr efter dessa år. De är saker som skrämmer mig, jag reagerar på vissa saker och jag har ett väldigt starkt skal och är inte den som gråter framför människor.
Idag mår jag bra, jag lever ett liv som jag trivs i och jag är lycklig men de tog ett tag att komma hit där jag är idag.
Idag är jag stark, men då var jag svag. De tog mig över ett år av förberedelse innan jag klarade av att lämna människan jag levde med innan jag klarade de. Ni vet, de krävs planering och jag gick runt och akta mig gång på gång för vad jag sa, gjorde och allting som hände runt omkring. Föll en jacka ner ifrån upphängningen i hallen så fick jag skulden eftersom jag stod i rummet intill och säkert hade slagit något i väggen så att de blivit vibrationer. Hade jag varit ledig ifrån jobbet men bara tagit de lugnt, en dag utan städning och plock så fick jag skäll för de och med skäll menar jag utsatt för de ena och de andra.
Att bli kräkt av ord som hora, att varje dag bli påmind om hur dum i huvudet man är, att varenda minut gå med oron över vad som ska hända nästa minut.
Man drar på sig ett skydd, ett skydd där man inget vågar göra utan att tänka. De där med att vara spontan försvinner, man drar inte ens ett skämt eller på något sätt försöker lyfta stämningen utan man låter den andra göra de genom att kränka på dig för skojs skull.
Ingen ska behöva bli utsatt för de jag blev, en person utanför kan inget göra även om dom vill. Tyvärr så är de så att dom som försöker att göra något utifrån gör de värre för den utsatta.
De handlar om makt, att person som gör detta ska ha makten över den andra människan och tro mig den personen lyckades med mig.
Jag hade ingen kontakt med min släkt, familj eller vänner längre utan han fick makten totalt om mig.
De är lätt att säga att man måste vara stark, men man måste våga för att vara stark i dessa tillfällen. Jag vågade tillslut och jag blev stark med tiden.
Än idag har jag inte helt pustat ut ifrån allting, men jag vet att jag har huvudet högt och jag är lycklig och stark i mitt liv nu! Aldrig mer ska jag låta detta hända mig själv.
skriven
Starkt <3