Du som står bredvid, både som vän eller nära anhörig.
Jag har utifrån mina erfarenheter lärt mig att jag mår bättre av att bara få vara.
Jag vill inte prata ibland, jag vill inte läsa meddelanden eller ens höra rösten, se ditt ansikte. De handlar inte om dig utan om mig!
Jag vill helt enkelt inte höra av verkligheten, varken genom telefon eller att du knackar på min dörr.
Slår jag ifrån så slår jag ifrån!
När jag blir dålig säger jag de eller skriver de och mina riktiga vänner och anhöriga accepterar och förstår så dom tränger inte sig på mig på något sätt.
Men så finns de dom som inte accepterar, dom som tjatar, dom som skriver på olika medier, dom som ringer och dom som lämnar meddelanden... de finns till och med dom som skickar brev ibland. De finns även dom som kryper ner till
den nivån att dom hör av sig till mina nära anhöriga bara för att få tag i mig.
DE ÄR INTE OKEJ! Vill du mig väl så låt mig vara, ni vet att jag återkommer när jag mår bättre.
Låt mig få ha luddet i örat ibland, i perioder.
Jag mår bara sämre av samtal, av kontakten de räcker med att jag kämpar för att orka i min vardag med mina närmaste!