Åren går, ett efter ett byter av varandra och även om tiden går är jag fortfarande lika kär idag som när jag träffade han, han min sambo!
Ett hjärta av guld, han har de jag inte har och tvärt om vilket gör att vi drar upp varandra och blir ett fantastiskt team ihop! I ur och skur står jag bredvid han. Klart vi tycker olika ibland men oftast möt vi på mitten, vi accepterar och respekterar varandra. Mitt allt, min stöttepelare, min lagkamrat, min stolthet! Jag kan skriva om min sambo hur mycket som helst men de spar jag till ett annat tillfälle för idag vilja jag bara lyfta upp min sambo lite extra! Extra just för att han är den han är och att jag älskar han precis för den han är!
Är de inte lite läskigt egentligen att man träffar någon som man vill leva med? Man lägger sitt hjärta i den personens händer och bara hoppas på att de inte ska gå sönder utan vårdas. Man går på rosamoln till en början, man tvivlar någon gång efter nykärleken
har lagt sig innan man faktiskt infinner sig i att de här är bra, han älskar mig på riktigt precis som jag med han. Han kommer inte krossa mitt hjärta, utan han vårdar de precis som jag gör med hans.
Har du känt så/känner så för någon?