Dagarna går trögt, timmarna känns jätte långa och tråkiga trots att solen skiner vissa dagar. Har ingen lust, ingen ork till saker och de enda lilla glädjen jag känner är av ren stolthet i mina barn. Barnen får upp mig på morgonen och dom får mig
att vara uppe hela dagen tills dom lägger sig, då lägger jag mig också. Drar ner så de blir mörkt i rummet, drar täcket högt upp mot huvudet och bara somnar och somnar jag inte så tänker jag och ibland fäller en tår.
Jag vill ingenting annat än att få energi nu, ett litet lyft upp något trappsteg på min skala. Hoppas de vänder fort igen...
skriven
Tungt med depressioner :( Hatar de, alltid gjort, Jag får ofta ångest och därav marddrömmar på de eller vise versa :(
Ja att jobba natt är tungt om de är mycket larm Men de senaste nätterna var de faktiskt lugnt ;)