Ett grubbel, jag tänker väldigt mycket just nu och drömmer extremt mer än vanligt på nätterna. Allting går egentligen ut på livet i både grubblet, tankarna och drömmarna. Vilket kaos de kan vara, vilken framtid de är, hur jag ska göra vissa val i livet, vilka vägar jag ska gå och ja... etc.
Jag hittar inte riktigt ut ur funderarkarusellen just nu och de känns väldigt jobbigt. Att hela tiden gå runt med en oro, stress och där med ångest av alla funderingar trots att jag borde njuta?
Njuta av nuet, nuet. Att leva i nuet, de gör jag! Men att njuta av de är rätt svårt för mig just nu då jag så oroligt gärna vill göra rätt, jag orkar inte gå fel väg, jag orkar inte ta fel steg, jag vill bara att allting ska bli bra och slippa alla hinder. Hinder har jag haft tillräckligt i mitt liv känner jag.
Nu har vi sjukstuga också, mini har hög feber och jag har min rygg och känner mig så otroligt trött och hängig. Sover oroligt och dagarna ska vi inte tala om hur jobbigt de är. Jag har energin i hjärnan men kroppen är helt tung, min hjärna har tankar i 100km/h samtidigt som jag inte ens kan sätta ord på allting jag tänker för de går helt enkelt för fort.
Ute skiner solen men jag vill inte riktigt gå ut, vill träffa folk samtidigt som jag inte vill.
Snart fyller sambon också år, jag skulle så gärna vilja ordna ett firande för honom men samtidigt är de något som tar emot inom mig.
Problem, har jag problem eller skapar jag mer problem genom att tänka för mycket?
Pratar konstant gör jag också, vilket är väldigt jobbigt som nu när mini sover och jag är helt själv hemma... Prata med mig själv? Jo, de gör jag faktiskt ibland. Någon konversation hit och dit "ska jag ta mig en kaffe, jo de ska jag".
Som ni läser är de väldigt mycket som pågår i mitt huvud just nu och jag skulle bara vilja slå något hårt i huvudet så hjärnan slutar att tänka så in i bängen!!
Hoppas ni mår bra!
Jag hittar inte riktigt ut ur funderarkarusellen just nu och de känns väldigt jobbigt. Att hela tiden gå runt med en oro, stress och där med ångest av alla funderingar trots att jag borde njuta?
Njuta av nuet, nuet. Att leva i nuet, de gör jag! Men att njuta av de är rätt svårt för mig just nu då jag så oroligt gärna vill göra rätt, jag orkar inte gå fel väg, jag orkar inte ta fel steg, jag vill bara att allting ska bli bra och slippa alla hinder. Hinder har jag haft tillräckligt i mitt liv känner jag.
Nu har vi sjukstuga också, mini har hög feber och jag har min rygg och känner mig så otroligt trött och hängig. Sover oroligt och dagarna ska vi inte tala om hur jobbigt de är. Jag har energin i hjärnan men kroppen är helt tung, min hjärna har tankar i 100km/h samtidigt som jag inte ens kan sätta ord på allting jag tänker för de går helt enkelt för fort.
Ute skiner solen men jag vill inte riktigt gå ut, vill träffa folk samtidigt som jag inte vill.
Snart fyller sambon också år, jag skulle så gärna vilja ordna ett firande för honom men samtidigt är de något som tar emot inom mig.
Problem, har jag problem eller skapar jag mer problem genom att tänka för mycket?
Pratar konstant gör jag också, vilket är väldigt jobbigt som nu när mini sover och jag är helt själv hemma... Prata med mig själv? Jo, de gör jag faktiskt ibland. Någon konversation hit och dit "ska jag ta mig en kaffe, jo de ska jag".
Som ni läser är de väldigt mycket som pågår i mitt huvud just nu och jag skulle bara vilja slå något hårt i huvudet så hjärnan slutar att tänka så in i bängen!!
Hoppas ni mår bra!